Därför firar vi Valborg

Varför firar vi Valborg?

Personligen tänker jag på valborg som ett sätt att fira våren. Att elda upp allt gammalt så de nya kan ta plats istället.
Är det bara jag som väntar otåligt på att alla knoppar ska brista? Dofter av syrener och liljekonvalj ❤

Valborgs natten anses också vara en av de nätter när gränsen mellan liv och död är som minst. Så ni som är lite vidskepliga kanske märker av något i natten?

Har även för mig att man firar för att vårt ljusa halvår (dec-juni) är inne på halvtid nu. Så än så länge har vi tid kvar när vårt dygn bara blir längre och längre. Gudskelov för det!

Sen är de så klart mösspåtagning för alla våra studenter! Grattis till er! Och grattis till mig och alla oss andra som firat att skolan äntligen är slut.
Egentligen är de ingenting att fira för arbetsmarknaden suger och vill man jobba med något som är mer avancerat än att...
 Ja vill man få nått jobb överhuvudtaget egentligen så är det bara att plugga vidare efter gymnasiet. Men att ta studenten har ingenting med logik att göra, ta studenten ska bara vara ren och skär glädje oavsett hur livet blir efteråt.
Jag har alltid älskat stämningen som är när de är dags för studenterna att springa ut! Fruktansvärt irriterande trafikstockning blir det så klart men kan inte låta bli att ryckas med av den underbara stämningen!

Valborgsmässoafton!

Idag gott folk är det vår! Det är ju ganska fantastiskt med tanke på att det är valborgsmässoafton och allt!
Här hemma har vi öppnat upp alla dörrar och njuter i fulla drag av alla löften som en strålande sol för med sig!

Tobias och Theo satte igång att göra rent vår badtunna medan jag och Tudor tittade på. Tudor vet dock inte riktigt om han är så förtjust i solen som vi andra,den är ju fruktansvärt jobbigt när den hamnar i ögonen hela tiden!
Vi måste skaffa oss en solhatt, någon som vet vart man kan få tag i en bra solhatt till en vild liten bebis?

Theo ser man som vanligt inte så mycket av när de blir fint väder. Han piper iväg ut och leker efter frukost och kommer oftast bara hem när han är hungrig.
Idag fick han äta ute med sina kompisar.
"Bara du tar in disken efter dig" säger jag
"Ja vist" svarar han.
Lite senare ser jag detta i hallen

Haha min älskade son. Nog tog han in disken alltid ❤
Nästa gång får jag nog vara lite mer specifikt.

Hoppas ni alla får en trevlig valborgs kväll! Vi har fortfarande inte bestämt om vi ska gå till brasan ikväll, dom tänder den inte förens halv 8 och nu när Tudor äntligen börjat sova ordentligt igen efter förkylningen så vet vi inte om det är värt risken. Så blåser det då mycket också så man vet inte om dom kommer tända den. Fast de är ju mysigt med brasa tycket jag ☺
Jag har iaf marinerat kyckling som Tobias ska få grilla sen! Så jäkla gott!! MUMS!

Min lilla mamma och pip Larsson

Idag har min mamma varit här hela dagen och hållit oss sällskap. Det har varit en jätte mysig dag där vi inte gjort någonting speciellt alls. Lekt med barnen,lagat mat och spelat kort.
Men ibland är dom dagarna bäst,när man umgås utan att göra något speciellt.

Min man har varit och meckat bil hela dagen, han stannade efter jobbet för att fixa lite små fel på min bil. Klockan är nästan midnatt och han har fortfarande inte lämnat verkstaden. Om jag inte vetat att han njuter i fulla drag hade jag tyckt synd om honom.

Tudor har verkligen blivit en liten terrorist här hemma. Han älskar sladdar och nu när han förstått att han inte får pilla på dom älskar han dem så klart ännu mer.
Så blir han så himla till sig när han kryper iväg för att göra något han vet att han inte får så han skrattar ett riktigt hest skratt. Det låter typ som en ondskefull gammal häxa i en dålig skräckfilm när han skrattar på de där sättet 😂

Är de någon som kommer ihåg när ens barn börjar lyssna på ett nej? Både jag och Tobias försöker sätta oss i respekt och låta mycket allvarliga när vi säger till honom. Men han kunde inte brytt sig mindre. Han bara skrattar åt oss. Vilket gör att man själv nästan börjar skratta och vips så var man inte alls så auktoritär som man önskat.

Har även till min stora fasa insett att Tudor är en liten pip Larsson.
Han har flera drag som verkligen påminner om min mor.
Han vägrar att somna med fötterna innanför täcket.
Han älskar bröd.
Han biter på naglarna.
Han gnisslar tänder (!)
Och han älskar att smajla så han ser ut som värsta mallgrodan, det finns en bild på min mamma när hon var liten där hon ser exakt likadan ut. Vilket hon förövrigt ska hem och fota nu så ni kanske får se den i ett senare inlägg 😉

Dock måste jag ju säga att detta oroar mig lite. Hur charmerande min mamma är  må vara och trotts allt min kärlek till henne så vet jag inte om jag skulle vilja uppfostra ett barn med hennes personlighet. För att uttrycka mig diplomatiskt och politiskt korrekt kan hon vara lite små djävligt när andan faller på.

Tobias utseende och personlighetsdrag av min mor. Stackars lilla barn, hur kunde de gå så snett när du har så mycket bra att brås på? Hahaha nej nu skojar jag bara. Med tanke på att du bara är 10 månader och har ett långt och lärorikt liv framför dig så finns det hopp för framtiden min älskade lilla unge.

Och som jag och mamma kom fram till idag kommer hon vara  76 år när Tudor tar studenten så det finns hopp för henne med!
Min fina lilla mamma ❤

Min egna värsta fiende

Jag är så fruktansvärt jävla trött på att vara min egen värsta fiende.
Det är bara jag själv som hindrar mig att uppnå allt jag vill åstadkomma med livet.
Det är mina egna demoner som bor i mitt eget jävla huvud. Hur ska man kunna bekämpa något som finns inom en själv?
Hur ska man någonsin kunna slappna av och leva ett harmoniskt liv när man vet att när som helst kan allt gå åt helvete.
Allt man jobbar på i år kan raseras på bara några timmar och allt man kan göra är att känna vanmakten fullkomligt äta upp en innefrån. Det värsta är att på utsidan är man precis den samma. Man har första parkett till sitt personliga lilla helvete och inte någon annan ser vad som händer.
"Ryck upp dig" säger dom.
Dra åt helvete svarar jag. Bara för att ni inte ser, inte förstår, inte vet hur det är att vara sin egen värsta fiende. Skratta er då lyckliga men ge fan i att dömma mig.

Det går inte att stoppa en nedåtgående spiral åtminstone har inte jag lärt mig det än... Det är bara luta sig tillbaks i sin egen personliga mardröm och hålla i sig tills knogarna vitnar och hoppas på att nästa gång man slår upp ögonen har världen återfått sina färger och livet är återigen nyanserat och inte bara så förbannat svart!

Sagan om Isfolket

Sagan om Isfolket av Margit Sandemo är bland de bästa böcker jag vet.
I sagan om isfolket är det 47 eller 48 böcker jag har lyssnat på allihopa två gånger och när det tar slut är de fruktansvärt sorgligt för trotts att böckerna inte är så tjocka så tar det sin tid att lyssna igenom så många böcker så efter det känns det som om Isfolket är en gamla och trogen vän.

Lite kort handlar böckerna om en ond stamfader vars ättlingar försöker göra sig av med. I varje generation föds en drabbad. Denne drabbade har gula ögon och är trollkunnig på ett eller annat sätt. Några onda och många goda.
Men det jag älskar med dessa böcker är att de utspelar sig från 1500 talet till mitten av 1900 talet och författaren gör ett fantastiskt jobb med att beskriva omgivningarna, samhället och sättet att leva. Allt från peruker som kliar till bergatroll och snapphanar och självklart en massa massa kärlek och magi.

Det är någonting mer tanken på hur det var att leva förr i tiden som fascinerar mig. Ibland leker jag med tanken på hur det skulle ha varit att åka tillbaks några hundra år i tiden. Dock vet jag ju att jag både skulle frysa och svälta ihjäl då de varken fanns varmvatten eller Ica butiker.
Men jag är fascinerad över hur samhällena var uppbyggda  hur man hela sitt liv levde i samma by och kände mer eller mindre samma människor. Hur man inte hade en aning om vad som hände bara några mil bort förutom när de kom förbifarande som berättade sina historier som var till hälften skrönor och till hälften sanning.
Att bara kunna ta sig fram på en häst rygg och övernatta på värdshus. Om man hade pengar vill säga men att vara fattig på den tiden vågar jag inte ens leka med i tanken. Det måste varit fruktansvärt.
Men att vara godsherre och ha massa tjänare, Ja då börjar vi snacka!

Det jag försöker komma fram till är att jag tror det är på sådan "lokal" nivå vi är menade att leva. Och jag tror att mycket av den ökade psykiska ohälsan vi ser idag kan bero mycket på den enorma mängden information våra hjärnor tar emot precis hela tiden... Någonstans kan jag inte tro att det är riktigt nyttigt.
Gå in på Ica för att köpa tvättmedel till exempel hur många finns det inte att välja mellan?
Bland allt! Det spelar ingen roll om du ska handla mjölk eller ost det finns alltid 10 olika av samma sak fast de ändå är olika.
Nu är väl inte mjölk och ost svaret på den ökade psykiska ohälsan men ni förstår vad jag menar.
Gå in på FB eller kolla nyheterna så har våra hjärnor snappat upp mer information än man förr i tiden lärde sig på ett helt liv. Borde inte de få konsekvenser i våra hjärnor?
Min generation är den första som växt upp med internet i hemmet och sociala mediers härliga framgång. Missförstå mig rätt, jag är lika Facebook kåt som alla andra men vore som sagt intressant att veta hur den ständiga uppkopplingen påverkar våra stressnivåer osv.

Åter till Isfolket, eftersom man får följa släkten i flera hundra år så hinner ju ens favorit karaktärer dö och ersättas med nya flera gånger om.
Det ger en också ett perspektiv på hur ett liv ersätter någon annans. Vi föds, växer upp, blir kära, skaffar barn, får barnbarn och så dör vi. Sedan gör våra barn samma sak och sådär går det i cirklar.
Undrar just vem min stammoder är? Vore ju lite coolt att veta.
Har lovat Theo att vi ska släktforska när han är större, då kanske vi kommer fram till någonting?

Hur som helst rekommenderar jag er verkligen att lyssna på Sagan om Isfolket, alla böckerna finns nu på Storytel.
Just nu lyssnar jag på Häxmästaren en annan bokserie av Margit Sandemo. Inte på långa vägar lika bra som Isfolket men som sagt har jag en svaghet för miljön dessa böcker utspelar sig i .
Känns skönt att drömma sig bort till en svunnen tid.

Terapi borde vara en mänsklig rättighet

Varje vecka går jag i KBT terapi. Just denna terapi har jag precis börjat med men när jag tänker efter har jag gått i terapi till och från hela livet. Under hela min skol tid har jag alltid gått och pratat med kuratorn på skolan jag gått på. Min kurator på gymnasiet var verkligen underbar och utan henne vet jag inte riktigt hur jag skulle hanterat allt som hände i mitt liv just då.
Men riktigt terapi började jag inte på förens 2012 när jag blev riktigt sjuk.
Det hade hänt massa skit i mitt liv året innan och när mitt liv äntligen började lugna ner sig lite och bli lite stabilt igen kom panikångest som ett brev på posten.
Jag visste vad panikångest  var sedan innan eftersom jag haft vänner som drabbats så jag sökte vård nästan direkt.
Då fick jag träffa en kurator på vårdcentralen och hon höll på att utbilda sig till terapeut så jag fick bli hennes "test patient" så henne gick jag och pratade med i över ett års tid och hon förändrade allt för mig.
Helt sjukt hur en människa jag inte ens känner kan betyda så fruktansvärt mycket. Hon lärde mig se världen genom helt nya ögon och även fast jag inte träffat henne nu på över två år tänker jag nästan dagligen på saker hon lärde mig i terapin.
Tyvärr vart vår terapi avbruten då hennes utbildning tog slut och hon inte fick behandla mig längre enligt regler från landstinget..
Meningen var att hon skulle skicka mig vidare så jag kunde fortsätta fast med någon annan terapeut. Det blev dock inte så utan inte förens nu några år senare har jag äntligen kommit igång igen.

Det är dock svårt att hitta någon annan efter att man haft en behandlare man klickat så bra med.
Henne jag träffar nu är bra men har lite svårt att förstå mitt sätt att tänka så jag får förklara mig väldigt mycket vilket inte alltid är det enklaste.
"Varför tänker du så?"
"Jadu är det inte därför vi är här? För att ta reda på varför min förvirrade hjärna tänker så här?"
Ja lite så.

I övrigt tycker jag terapi skulle vara en mänsklig rättighet! Är övertygad om att varenda människa skulle må bra av lite terapi till och från i livet.

Sen är de klart att det finns skräcködlor till terapeuter som själva lider av större problem än en själv och dom har man ju ingen större lust att öppna sitt hjärta för. Men det är väl så inom de flesta yrken?  En del är helt enkelt bra på de dom gör, andra inte.

Bröllopsbestyr och kaos drömmar

Igår träffade jag en av mina vänner som ska gifta sig i sommar så vi hade bestämt oss för att försöka hitta en eller snarare två tärn klänningar och det mina damer och herrar var inte det lättaste. Vi måste sprungit in och ut i ett tjugotal affärer och på slutet var vi alla ganska trötta.
Det lutar åt att de blir en gris rosa spetsklänning vi ska ha på oss men allt passar en skönhet inte sant? Haha
Men trotts att vi inte riktigt hittade vad vi sökte så hade vi jätte trevligt.
Det var verkligen en härlig omväxling från sjukstugan hemma.

Så här såg jag ut igår i ett försök att sminka bort tröttheten!



Så många människor jag såg igår har jag nog inte sett sammanlagt på hela de här året, lantis som jag är.
Vilket resulterar i att min hjärna löper amok av någon anledning och alla mina drömmar har varit helt sne vridna inatt.
En del kaotiska bröllops drömmar (vilket inte är så konstigt kanske) och en massa märkliga drömmar där jag tror alla jag känner var inblandade på ett eller annat sätt.
Drömde att Tobias var dum. Det gör jag alltid när jag drömmer kaos drömmar. Och så är jag lite sårad resten av dagen även fast de bara händer i mitt huvud.
Det är mycket som bara händer i mitt huvud har jag kommit fram till den senaste tiden.
Vaknade flera gånger av att jag var helt kallsvettig. Hatar när man vaknar och hela hårbotten är helt blöt och man är klibbig på hela kroppen. Usch och fy.

Äntligen Fredag!

Äntligen är denna gudsförgätna skit vecka slut!
Känns som varje nerv i min kropp varit på helspänn denna veckan.
Nu börjar Tudor äntligen bli lite bättre så inatt ska vi se om han kan sova i sin egen säng. Väntar med spänning på resultatet.
Theo är hos mormor.
Ringde henne igår och frågade om hon kunde hjälpa mig lindra mitt dåliga samvete. Känns som Theo fått noll uppmärksamhet denna veckan. Allt har liksom kretsat kring sjuk bebis.
Och så får det väl vara ibland antar jag.
Men nu är han iaf hos mormor och jag bad henne överösa honom med massa kärlek och uppmärksamhet så jag hoppas hon tar sin uppgift på största allvar. Vilket jag är ganska säker på att hon gör.
Vad skulle man ta sig till utan S.O.S MORMOR? Hon är allt bra hon. 
Nu ska jag ha lite kvalitetstid med min man och hålla tummar och tår för att bebisen sover heeeela kvällen och natten.

Och med dom orden säger jag TREVLIG HELG gott folk!

Nostalgi och VÄRLDENS bästa STOREBROR!

Liten bebis Theo.

Min fina lilla prins. Kan inte fatta att åren gått så fort. När jag tänker tillbaks känns det som en halv livstid sedan men när jag ser på dig känns det som det var igår. 

Vart tog det yviga håret och allt bebishull vägen? 

Tänk att få nypa i det där kinderna! Tänk att man blir så fruktansvärt nostalgisk av gamla bilder. 

Den här bilden är tagen på din mormors köksbord. Medan jag klädde av mig i hallen smet du in snabb som en blixt och när jag kommer efter dig i i köket hade du med blixtens hastighet klättrat upp på bordet (!) och hittat godispåsen. Haha älskade unge. Väldigt nöjd med dig själv.

 Åren går så fort när man har roligt.

Och nu är du en sådan här stor och stilig kille. 
Till hösten börjar du andra klass! Kan ni förstå att min lilla bebis blivit så stor? 
Känns som jag tjatar lite men någonting säger mig att jag kommer sitta här och se hur han växer upp till en man medan jag ändå inte kommer kunna förstå att han faktiskt blivit så stor. 
Kanske så det är att vara mamma?

Men det är en häftig resa att få följa och stötta dig i ditt liv och se hur du utvecklas och vilken klok och underbar liten person du blivit. 
Du gör mig ingenting annat än stolt.
Stolt att få vara din mamma. 

Nu har du vi även fått en lillebror att ta hand om. Denna bild är tagen på BB första gången ni träffades. Det var ett stort ögonblick för mig. Bara tanken på det får mina ögon att tåras. 
Så mycket kärlek att det känns som kroppen ska sprängas.

 Och vem kunde tänkas bli en bättre storebror än du?

 Och trotts att lillebror än så länge varit ganska still (inte länge till nu) och kanske rent av lite tråkig i dina ögon så har du tålmodigt lekt med honom och visat hur man ska krypa eller hur man sitter upp eller varför inte hur man läser sin läsläxa? 

När han gråter är du snabbt där och sjunger "Vyssan lull" för att trösta.

 Och lite kul kan man trotts allt ha med en väldigt liten lillebror också.

 För även en väldigt liten bebis kan göra ganska knasiga saker ibland. 

                   Ni är det vackraste, bästa och absolut underbaraste som finns på denna jord! 
                                     Jag tackar gudarna att just jag fick bli er mamma.

Bebis som har svårt att andas och omänsklig trötthet

Jag har pratat om trötthet tidigare. Låt mig börja med att säga att de är ingenting jämfört med just nu. Om ni ens kan läsa och förstå vad jag skriver i detta inlägg är det fan imponerande. DÅ kan man säga att jag kan skriiva till och med i sömnen.

I går kväll fick jag åka in med Tudor till akuten (andra gången på 1 vecka) för han hade svårt att andas. Jag gissar att ni liksom jag har undrat över vart allt snor möjligtvis kan komma ifrån? Och på en sådan liten människa dessutom.
På akuten var det så klart fullt (?) och sköterskorna var jätte stressade. Först ville dom nästan inte släppa in oss men sedan när de hörde hur han lät så vart dom mycket trevligare.
Dom pratade om förkylnings astma och han fick inhalera sån där medicin i 2 minuter vid 3 olika tillfällen. Helt sjukt vad han skrek. Han kämpade som vi försökte ta livet av honom. Sprakade och skrek och rev. Man känner sig ju lagom hemsk när man ska hålla fast dom medan de har panik....
Stick i fingret klarade han utan att ens reagera men de flytande kortisonet som de tryckte i honom var han inte heller så road åt.
Men det funkade, han mådde mycket bättre efter några timmar där.
När vi kom hem efter midnatt tänkte jag i min enfald att ÄNTLIGEN ska jag få sova!!
Hahah trodde jag ja. Nej då bestämde sig Tudde för att med all önskad tydlighet berätta för oss (och resten av området) vilka hemskheter han blivit utsatt för på sjukhuset. Han grät näsan otröstligt i nästan 2 timmar. Efter det hade iaf jag lust att få gråta lite jag med men sömnbehovet tog över.

Vaknade efter några timmars sömn av att han skriker och jag är så trött så min hjärna fattar liksom inte vad jag ska göra. Sån jäkla sjuk upplevelse. Jag bara tittade på Tudor och klappade lite tafatt och liksom förstod inte någonting. Min hjärna sov typ fortfarande eller nått. Efter vad som kändes som evigheter klickar mitt huvud igång att "Ahhhhaaa nappen brukar ju funka i såna här lägen!"
Smart My!! Gav honom nappen och han somnar om.
Herregud.
Mer sömn åt folket. Speciellt åt My.


Vi vaknade vid halv 12 idag. Så det är fler än jag som är trötta här hemma. Men idag mår han bättre. Har plågat honom en gång med inhalatorn och han har ätit frukost som en häst! Jätte skönt för igår åt han knappt alls.

Jag hoppas hoppas och hoppas att jag klarar mig ifrån den här förkylningen. Har verkligen ingen lust att få 39 graders feber och snor i hela huvudet.. Dessutom har jag en dejt på lördag med en av mina bästisar och den kan jag och vill jag absolut inte missa. Varit bestämt i 100 år och vi ska gå på klänningsjakt! Viktiga saker detta.

Sjuka barn tar på krafterna

Det är bara att konstatera att Tudor har drabbats av sin första riktiga förkylning!
Igår och framför allt i natt har den slagit till med full kraft. Han hostar och är täppt i näsan så han vaknar och är helt hysterisk för att han inte får luft. Klockan halv 5 imorse så var han het som en liten braskamin. Stackars lilla bebisen.
Och snor har han i hela ansiktet och när jag är där och torkar bort det blir han skit sur. Kan tänka mig att han är ganska öm i sin lilla näsa för tillfället.
I 5 minuter orkade han leka på golvet sen var de sov dags igen.

Theo har iaf frisknat till så han är i skolan idag.. 

Jag har glömt hur trött man blir av sjuk bebis. 

Tudor är ändå väldigt snäll och så men tror det mer handlar om att man liksom är på helspänn hela tiden, speciellt på natten. 

Det tar mer än man tror.

Här ser ni en trött mamma 

Hela helgen

Helgerna bara flyger fram i vanlig ordning och man hinner med ungefär hälften av det man tänkt sig från början. 

I Fredags kom min man hem med rosor till mig och färskt bröd med gott pålägg så vi invigde helgen med en härlig fika! 
Vill bara nämna att min man är den bästa som finns. 
På kvällen fick jag ett av mina pms ryck och blev rosenrasande på honom. Varför minns jag inte ens. Mina pms attacker kommer och försvinner precis lika fort så jag är typ lika oförstående som alla andra när det gått över. 
Hur som helst så fräste jag på honom innan han gick och nattade Theo. Sen när han kom upp igen beordrar han mig att lägga mig på sängen (och inga snuskiga tankar nu tack! Det säger mer om dig som läser än mig som skriver ;) ) vilket jag gör och sedan får jag en helkroppsmassage samtidigt som jag ser solen gå ner utanför fönstret. 
Det var en riktigt härlig början på min helg och förstår ni vilken man jag har? Som inte håller på och bitra sig över att jag är värsta pms monstret utan tar hand om mig. Vad skulle jag göra utan honom vid min sida?

Lördagen var jag helt fokuserad på naglar. Jag flyttade in i en gigantisk väska, lärde mig massa nya designer och åkte till mamma och prövade ännu flera på henne. Theo var med mig men fick jätte hög feber så vi packade ihop oss och åkte hem. 

Söndagen var det lite vårstädning här hemma, städade bort en massa skit. Kan ni ens förstå vart alla saker kommer ifrån? Så byte jag gardiner i vardagsrummet och sedan kändes det lite bättre. Jag har ett stort behov av att förnya både mig själv och mitt hem. Det blir så tråkigt om allt alltid ska se ut som det alltid har gjort. Fråga mina svärföräldrar :) Haha 
Samtidigt som vi städade tog vi hand om två sjuka barn. Tudor började också bli snorig och hostig.

Måndagen räknas också in i vår helg eftersom Tobias är pappaledig. Denna måndag var dessutom Theo  hemma också så de blev verkligen som helg. 
Jag åkte iväg och handlade och var borta nästan hela dagen. Tog en sådan där riktig handlingsrunda och passade på att handla i flera olika butiker när jag inte hade några barn hemma. 
Tobias och Theo tvättade bilden. 
 Ja! Jag skrev ju om min och Theos tappra försök att tvätta min bil, tror ni inte att dom dagen efter har satt igång sommar vattnet här ute? Dagen efter! Snacka om livets ironi. Det hade gjort vårt tvätt projekt betydligt lättare. 

 
 
 

Mallgroda!

Idag har jag pillat med mina nagel saker sedan frukost!

Jag har gjort min första akryl nagel på mig själv och jag är grymt nöjd, nu är det bara 9 kvar 😉

Den fick den här "klo formen"  jag gillar så mycket!

Sen prövade jag massa olika designer

,

Hela familjen vart engagerad 

Sedan packade jag ner alla mina nagel saker i Tobias gamla arbets väska och åkte till mamma och prövade flera designer på henne 😄

Så roligt att ha en hobby igen!

PMS och sjuka barn

Mitt humör har gått upp och ner som en berg och dalbana senaste dagarna. 
Jag har blivit rosen rasande på två sekunder så idag när jag fick en lugn stund tänkte jag "vafan är det för fel på mig egentligen?" Och då slog det mig som en blixt från klar himmel. Jag har pms.
Jävla skit hormoner. Jag blir alltid så fruktansvärt lätt irriterad veckan innan jag ska ha mens. Så nu vet ni när jag ska ha min mens också men det är lugnt, jag bjuder på den informationen. 
Det är skit jobbigt, känns som det bor ett monster inom mig eller nått. Kan tänka mig att det inte är så fruktansvärt roligt för min stackars familj heller.. Har funderat ett tag på om jag sak prata med en doktor om det, har läst att det finns medicin man kan få om man lider av sin pms. Men jag är lite hatisk mot mediciner, jätte bra att det finns och så absolut men jag tycker det är lite läskigt att stoppa i sig massa preparat. 
Och sen när veckan är slut och jag är mitt vanliga jag igen så tänker jag alltid att det inte var så farligt, tills det är dags nästa gång igen. 
Suck.

I morse vaknade Theo och var super förkyld så han fick vara hemma från skolan. Vilket resulterade i att Tudors sov rutiner vart lite annorlunda idag. Han är så fruktansvärt känslig för när man ändrar hans rutiner, det oroar mig lite för framtiden faktiskt. 
Alla barn är ju mer eller mindre rutinbundna men har inget minne av att Theo var sådär super känslig. Ändrar man på Tudors rutiner är det som att han också får ett litet monster inom sig. Men det kanske går över när han blir lite större? 

När Tudor sov middag passade jag och Theo på att tvätta bilen, det vart väldigt improviserat för vårt ute vatten är avstängt så gjorde en mer eller mindre bristfällig koppling med hjälp av duschen en vattenslang och en sax. Och inte hade vi något medel att tvätta med så det fick bli varmt vatten och diskmedel. Haha tur att inte Tobias var hemma han hade ju gråtit. Han jobbade som rekondare förut och någonting säger mig att han hade hittat många fel och brister i vårat plaskande runt och på bilen. Hihi
Helt ärligt så vart slutresultatet lite fläckigt men det kunde iaf inte bli värre än det var innan. 

Ett super lyft här hemma är nu när Tudor lärt sig ta sig fram tycker han det är kul att sitta och leka på golvet en stund. Perfekt när man vill hinna dammsuga och göra andra roliga saker. 

Renbäddad säng och krypande bebis!!

Efter mitt trötta och lite bittra inlägg  tidigare idag så blev dagen mycket bättre.

Medan jag bäddade rent i sängen och byte gardiner satt tudor på golvet och lekte och vips så kröp han omkring! Eller okej han mer ålar sig men han for fram och tillbaka över golvet jagande sin leksak!
Det gjorde ju så klart min dag 100 gånger bättre ☺

Jag börjar inse att ett helt nytt säkerhets tänk behövs när han börjar röra på sig, dags att barnsäkra huset på alla möjliga sätt.

Nu på kvällen gick jag ner till min lilla "skrivar stuga". En liten gäst stuga vi har på tomten som jag inrett helt för mig själv.
Är obeskrivligt skönt att kunna gå ner hit på kvällen och skriva, lyssna på musik eller bara rensa tankarna. Mitt eget lilla himmelrike liksom 😄

Nu ska jag gå och lägga mig i en nybäddad säng och imorgon är det fredag! Ibland är livet bra härligt 😉

Trött mamma och hjälpsam katt

Idag är en sådan här dag då man önskar att man bara fick sova.
Imorse när det var dags att kliva upp skrek hela min kropp rakt ut. Ni vet dom här dagarna när det känns som man skulle kunna ge vad som helst för att få sova bara 5 minuter till. Så fort min hjärna vaknat till någorlunda var min första rationella tanke, är det inte helg snart?! Vilket jag kunde konstatera att jo snart är det helg. Då kändes de lite bättre. Nej de gjorde de egentligen inte men jag intalade mig att de kändes lite bättre. Tänka posetivt och hela den grejen ni vet.

Min sons rum,vad hände med den lilla killen som var så mån om att städa rummet och bädda sängen? Man kan ju hoppas att de kommer tillbaka efter tonåren eller nått.

Mitt hem ser ut som ett bombnedslag, åtminstone delar av det... Och jag känner att de är min plikt att ta tag i det... Jag ska bara leta reda på motivationen... eller kanske smartare att leta reda på en stor kopp kaffe så jag vaknar upp ur den här dimman. Synd att kaffe är så jäkla äckligt bara. Någon som har något bra tips på annat koffein intag?

Nattade Tudde i vagnen som vanligt så hör jag att han är vaken efter en halvtimma. Konstigt,varför vaknar han redan? Normalt sett sover han typ två timmar..
Går och kikar på honom genom fönstret och vad får jag se?

Jo Pelle. Alltid lika hjälpsam.
Men Tudor är tyst och nöjd så han får ligga kvar där tills han säger till. Men lite tur kanske somnar om en stund till.

Med lite tur får mamma sova en stund (läs en evighet) också.
Nej juste de får hon inte för hon är en vuxen människa och har saker att göra. Har ni föresten någonsin tänkt på hur skönt det ser ut att åka vagn?
Jag har ett minne från när jag var liten och var med min mamma på rimbo marknad, regnet stod som spön o backen och de var kallt och lerigt. Men jag satt inbäddad i min vagn med regn skydd på och de var så himla varmt och mysigt där inne. Jag minns att jag tittade på alla vuxna som såg ut som dränkta katter och undrade varför så många valt att gå ut en sådan ruggig dag.
Sedan dess har jag alltid tittat lite avundsjukt på barn som åker vagn 😉

Nej nu ska jag sluta bittra mig och sätta lite fart här hemma.

Tuttar och social fobi

Igår fick jag äntligen tag i en läkare på KS ärftlighetsmottagning som kunde svara på alla mina frågor.
I maj kommer de få ett schema som sträcker sig till September så ska jag opereras i September så får jag veta tiden nu i maj. Men hon sa att det var mycket troligt att det blir i Oktober och då får jag inte den exakta tiden fören i augusti. Dom opererar på Onsdagar och 2-4 veckor innan så får man komma på ett inskrivningsbesök och träffa alla läkare och se avdelningen man ska ligga på och så.
Innan operation ska jag göra tre undersökningar.
Rönken
Mamografi
Ultraljud
och dessa sak jag göra i Augusti för att de ska vara relevanta inför operation. Det kommer bli ett jäkla springande på KS...

Det som faktiskt stressar mig mest med allt det här är inte att jag ska genomgå en stor operation utan att jag möjligtvis (i värsta fall) måste dela rum med någon annan efteråt.
Jag ska ligga på sjukhus ca 1 vecka efter operationen. Dom har enkel rum men det är jätte svårt att säga ifall jag kommer få ett eller inte. Tanken på att dela rum med en främmande människa ger mig lite lätt panik och inte så lite heller.
I November förra året fick jag operera galan akut, då ville de också lägga mig i ett rum med massa andra patienter men då försökte jag gå hem så tillslut fick jag ligga i undersökningsrummet en annan gång jag låg inne på sjukhus la dom mig i duschrummet för att jag vägrade. Sjukhus personalen måste älskat mig.
Men det var många år sedan och innan jag visste att jag är fobisk.

Jag kan förstå att det låter dumt och rent av löjligt för er som aldrig upplevt social fobi eller en onaturlig rädsla för främmande människor.
Men föreställ er att ni, nyopererade ska få dela rum med en hungrig tiger eller nått i den stilen.
Reptil hjärnan tar över och säger att det antingen är dags att försvara sig eller springa. Helt ärligt är det de sista jag känner att jag vill behöva kämpa med när jag precis opererat mig. 
Men jag försöker att inte tänka så mycket på det än för jag kan inte göra något åt de förrns de närmar sig operation.

Jag fick iaf svar på mina frågor och känner mig lite mera med på vad som sak hända och när.
Fortsättning följer!

Hårfärg och massa ego bilder

Alla som känner mig vet att jag med jämna mellanrum byter hårfärg. Jag var 10-11 år när jag första gången färgade håret hos frisören då var det min pappas lysande ide och jag färgade tre breda slingor. Blond,svart och röd. Sedan dess har jag skiftat mellan dessa tre färger.
Jag har alltid velat färga håret i en extremfärg tex rosa blått eller grönt (okej aldrig grönt) och är fortfarande lite avis på en av mina vänner som färgade håret rosa när vi gick i 8:an haha.
Men tyvärr har jag en liten tvångstanke som innebär att jag måste och då menar jag verkligen måste tvätta mitt hår varje dag. Gör jag inte de blir jag på ett fruktansvärt dåligt humör, pms kan slänga sig i väggen.
Hur som helst försvårar de ifall man vill ha någon jätte stark färg på håret för de sköljs ju ur på en vecka :(

Senaste året har jag varit blond. Tror nästan det är rekord på att inte byta hårfärg.
Och jag måste säga att jag älskar att vara blondin. För de första känns de lite hoppfullt för att det är en ljus färg som inte framhäver de mörka ringarna under mina ögon. Men sen blir man bemött annorlunda när man är blond.
Folk får säga vad de vill men blondiner har det faktiskt roligare. Eller kanske inte roligare men man blir liksom accepterad snabbare av främlingar. Och det bästa av allt, man kan spela dum. "Va? Nej jag förstår inte?" eller varför inte " snälla kan du hjälpa mig med de här? Jag förstår inte riktigt?" 
Kanske förutfattade meningar från min sida? Men jag kan svära på att jag märkte stor skillnad när jag gick från mörk till ljushårig.

Hur som helst så sliter det något inåthelvete på håret och jag som hatar utväxten måste färga det minst en gång i månaden.
Så nu har jag gått och tänkt hur jag ska ta mig vidare i färg djungeln. Rött är också en färg jag älskar och har trivts väldigt bra i tidigare. Men tyvärr så fastnar inte rött på mitt hår längre. Jag kan få det att sitta 2-3 tvättar max sen åker de av och kvar är de någon urtvättad färg som påminner om rått bajs eller nått annat otrevligt.
Så nu har jag bestämt att jag ska färga med henna och se om det vill fästa på mitt hår. Men denna gången ska jag göra det rätt.
Jag har två olika röda henna färger, så jag ska färga två slingor i mitt hår och se hur det blir. Om den fastnar, om den sitter kvar och  hur färgen ser ut efter några veckor..
Det ska bli väldigt spännande att se hur det blir, jag uppdaterar här så fort jag har fått min mamma att hjälpa mig göra de där slingorna.
För några år sedan prövade jag att slinga mitt eget hår. Hahah det gör jag aldrig om... Herregud.
Många missöden har man lyckats med genom åren.

 

Här hade jag till exempel fått för mig att permanenta mitt hår hemma. Jag grät när jag duschade och nästan allt mitt hår ramlade av. Värre än så har det aldrig varit varken förr eller senare. Skämdes som ett djur när jag gick till skolan dagen efter.

Och de fina "morotsfärgade" hår man får när man färgar från svart till blond. Haha

Ser ni vad LÅNGT mitt hår var? Har glömt att de har varit sådär långt... Detta måste varit 2004 eller 2005 tror jag. Fotot är iaf taget i Örebro.

Så avlutar vi med en riktig gammal goding. Haha vad tiden går fort. Här hade jag syntetiskt hår inflätat i mitt egna hår. Det var jobbigt. Så jäkla svårt att borst kommer jag ihåg. Förklarar ju varför jag ser ut som ett skatbo i huvudet.
Men härliga tider var det :)