Låt oss prata om mens!

Båda två är någonting som följt mig i vad som känns som en evighet.
Tanken slog mig i morse när jag var på väg hem att jag kommer ha mens när jag ska till Sälen och jag kommer ha mens när min vän gifter sig... Det är så jäkla typiskt! Hur kan det komma sig att så fort man ska iväg på någonting så infaller det varenda gång med mensen! Det är som ett sjukt skämt.
Ja men planera lite bättre kanske ni tänker då? För har man tur vet man ju på ett ungefär när man ska få sin mens men nu råkar det vara så att människans smärt minne är ett av våra kortaste minnen vilket i mitt fall resulterar i att så fort mensen är över så förtränger jag att den överhuvudtaget existerar tills det är dags nästa gång... Och sådär håller det på.
Och man kan ge sig fan på att om man ska ut och resa, träffa någon fett snygg kille (om man är singel då såklart) eller ska ut och tälta eller göra något annat där hygienen är lite svårare att sköta ja då kommer den som ett brev på posten! Den kan till och med komma lite tidigare eller lite senare bara för att pricka precis den dagen man mer än allt önskar att man inte behövde vara kvinna.
Ni män som läser detta förstår säkert ingenting men jag kan fan slå vad om att ni kvinnor vet precis vad jag pratar om.
Ärligt talat borde de säljas "skjuta upp mensen piller" på apoteket. Varför gör det inte det? Eller gör de?  

En annan sak som är intressant är att det är så skämmigt att prata om detta? Nu är jag en ganska frispråkig ung dam och har väl egentligen aldrig förstått mig på sådana här saker som är "pinsamt att prata om" men kom igen! Vi är kvinnor och lider fan tillräckligt av det utan att behöva hålla käften om hur det är. Och nej jag tänker inte gå in i någon feministisk diskussion det är bara fakta.

Hur mysigt är det inte när man vaknar mitt i natten av att något inte riktigt känns som det ska, ställer sig upp och konstaterar att man har blod ner till knäna för att i nästa sekund inse att det gör så ont i magen så man tror att man ska ramla ihop på stället.
Jag lovar er att man inte känner sig speciellt kaxig när man stapplar iväg till duschen mitt i natten och lämnar blodspår efter sig genom halva huset.
Så härligt är det mina damer och herrar, att få vara kvinna! 

Mensvärk, förlåt men vilken flickvän har inte tjafsat med sin pojkvän om detta? Eller är det bara i mina förhållanden det varit ett återkommande inslag?
Låt mig fastställa detta en gång för alla, mensvärk gör så jävla ont! Det är ingenting vi bara hittar på för att ni ska tycka synd om oss. Även om det är ett stort plus om ni faktiskt gör det tycker synd om oss alltså. Och köper choklad på väg hem från jobbet.

Sen kan det ju vara lite förvirrande för ibland har man bara lite mensvärk och ibland kan man knappt andas för att det gör så jävla ont. Och det verkar inte finnas någon logik bakom detta utan man får helt enkelt finna sig i att man inte har en aning om hur man mår från gång till gång.

Sen att man även kan få huvudvärk (migrän om du har riktigt jävla otur) , feber, finnar, ömma bröst och svullna upp som en gravid flodhäst i 8 månaden så att man får världens tjockis ångest till på köpet är också saker som hör till för många kvinnor.

Och ja jag vet! Använd p-stav, hormonspiral eller p-piller så försvinner mensen. Ja det låter ju som ett helt underbart alternativ om det inte vore så att jag
Nr 1. Blir en rabiat pms kärring dygnet runt hela månaden. Skilsmässa med andra ord.
Nr 2. Tappar sexlusten fullständigt. Finns inte så mycket som något intresse alla. Kåtheten blir ett minne blott. Vilket i längden också leder till skilsmässa.  
Och jag råkar älska både  att vara glad och kåt så därför går hormoner totalt bort i min värld.

Och har ni någonsin tänkt på hur mycket bindor och tamponger kostar? På tal om det så har en av mina vänner beställt en "menskopp" till mig. Hon hade prövat och jag vart så intresserad så hon var snäll att beställa en till mig, så det ska bli riktigt spännande.
Hygieniskt ska det vara väldigt bra och tydligen ska man kunna ha den ganska länge innan man måste tömma den.
Nej fy vad äckligt säger många... Men kom igen! Jag vet inte hur det är för er (om ni inte är lyckligt lottade att vara män) men det finns inte en ända mens vecka jag inte har blod på oönskade ställen.
Så känner att en menskopp varken skulle göra från eller till på de planet. Men vi får väl se!

Och som jag varit inne på tidigare är det värsta av allt PmS! Hur ska man kunna hantera känslor som fullständigt kidnappar ens kropp och när det väl är över är man lika undrande som alla andra som vart drabbade. Hur många gånger har man inte fått säga förlåt och skämmas över vad som flög i en...
Som man inte har nog med att brottas med sina "vanliga känslor"?
Nej fy, fick jag välja bort en "mens symtom" så skulle det utan tvekan vara pms. Hatar att att inte ha kontroll på mitt eget humör.
Men mamma säger att det blir bättre med åren. Haha inte konstigt då blir man ju en grinig gammal kärring så då får man ut sin ilska där istället. :) 

Nej nu har jag gnällt jätte mycket men låt oss alla komma ihåg att egentligen är det en välsignelse.
Utan mensen hade det onekligen varit väldigt mycket svårare att få barn och jag vet att det kvinnor som av någon anledning inte har sin mens hade kunnat offra mycket för att få den.
 Så summan av kardemumman är att det är ett helvete men det är ett välsignat helvete. Inget ont som inte har något gott med sig och allt det där. 

Jag ska ju operera bort mina äggstockar i framtiden och då slipper jag mensen men går väl dras med hormoner och skit då istället.

Men fram till dess lär det bli mer mens snack för min del! 

Grönalund och picknick i trädgården

Godmorgon på er!
Egentligen har det slutat vara morgon för flera timmar sedan men eftersom jag inte klev upp förens halv 11 och Tobias kom väl inte hur sängen förens vid halv 1 så är det fortfarande lite morgon här hemma.
Vi bad Theo igår att låta oss sova ut ordentligt och stor kille som han är så roade han sig själv i morse. Han hade fixat frukost och varit ute och lekt när jag väl kravlade mig upp.

Som ni kanske läst här tidigare var det ju meningen att vi skulle ta tag i vårt förråd, även kallat containern.
Men eftersom att det började med att regna hela fredagen så vart vi ganska otaggade. Vi hade ju planerat in ett dygn barnlediga och så blev det inte. Theos pappa hade lovat att vara med Theo men ställde in i sista minuten och då kändes det ännu mindre värt.
Kände mig så ledsen för Theos skull och även fast jag vet att man kanske inte ska göra så, så ville jag ändå kompensera honom för bristen av föräldraskap från hans far..
Så igår blev det en hel dag på Grönalund! Vi hade jätte mysigt och framför allt så var Theo så nöjd med dagen!

En riktig tivoli dag men sockervadd, spel, langos och en massa härliga karuseller! När vi väl började röra oss hemåt var klockan redan 8 på kvällen!

Då åkte vi förbi Täby och tittade på en soffa vi hittat på köp och sälj sida. Super snoffsig soffa för bara 500kr. Känner mig helt klart nöjd! Vi ska hämta den på nationaldagen :)

Sen hade jag tidigare i veckan övertalat min mamma att köpa några gardiner till mig! Vi har en garderob i sovrummet och gardinerna som hänger för den köpte jag på IKEA (jätte fina!). Så när jag var där sist tänkte jag köpa ett par röda för de var så himla fin färg, och så är det ju trevligt att byta ibland. Men då hade de såklart utgått ur sortimentet!
Så dök dom upp helt oanvända på en köp och sälj sida på FB! Och då tänkte jag att eftersom jag fyller år snart så kanske man kan övertala mammsen att köpa dom. Vilket hon gjorde till min stora glädje!
Så igår hämtade vi upp dom med. Så nästa gång hon kommer hit ska hon få se vilken fin present hon köpt till mig! hihih

Så vi var hemma vid halv 10 igår kväll och Theo somnade nog på mindre än en minut :) Det sista han sa när vi sagt godnatt var "det här har varit en riktigt bra dag" .
Mitt lilla hjärta.

Sedan ville Tobias tvätta bilarna, det är så han roar sig när han är barnledig ;) haha
Så vid midnatt kom vi in igen, det är så häftigt nu när det är så ljust på kvällarna! Oftast glömmer man att ta tillvara på det för man är så van att det är mörkt.

Planerade inför Sälen resan också och hela tiden kom vi tillbaka till att det kommer vara ljus dygnet runt så vi kan göra vad vi vill när vi vill. Ska fan stänga av klockan på mobiltelefonerna när vi är där. Kan man göra det tror ni?

Så om ett tag kommer farmor och farfar med våran bebis och så ska vi äta middag tillsammans, ska bli en himla trevlig avslutning på denna helgen.
Får se om Tudde har kört slut på dom eller om det är tvärt om haha. Pratade med farfar och han berättade att dom haft kryp tävling och massa annat kul så skulle inte förvåna mig om bebisen sover i två dagar när han kommer hem.

Och idag åt vi frukost (lunch) ute på gräsmattan! När vi ätit klart så sprang Theo iväg och lekte och jag och Tobias fick lite ensam tid i gräset. Haha det lät snuskigare än vad jag tänkt mig. Men det var mysigt :)
Nu ska gräset klippas och räkningarna betalas sedan ser vi fram emot en eftermiddag med familjen!

Bebisen hos farmor och farfar

Nu har vi lämnat bebisen hos farmor och farfar! Det gick jätte bra, som vanligt är det mig det är jobbigast för. Gudskelov har mina barn inte ärvt min separationsångest. 

På tal om det så gjorde jag en liten lista till farmor och farfar och jag överträffade verkligen mig själv denna gång! 

Dom var väl fina? 

Först ett dagligt schema på hur mer eller mindre alla våra dagar ser ut! Och sedan ordningsregler! 

Sedan efter jag skrivit det klart så var jag tvungen att fråga Tobias ifall jag verkligen kunde ge den till dom eller ifall dom skulle ta illa upp... 

Som vanligt får man aldrig något riktigt klart svar från min man men jag kom iallafall fram till med hans hjälp att dom borde känna mig så pass bra vid det här laget att de förstår att jag har glimten i ögat.  Och sedan kom jag på att dom inte lånade ut sina egna barn förens de var i Theos ålder haha så de kan nog relatera till att vara lite hönsiga 😉

Nu får vi iaf lite kvalitets tid med vår stora son. 

Han skulle egentligen inte heller ha varit hemma men det blev så ändå. 

Kontrollbehov och dåligt väder

När regnade det senast en hel dag här hemma? Jo det var typ förra sommaren men självklart ska det regna precis hela tiden idag när vi ska sätta igång med den där jäklans containern. Morr morr fräs.
Imorse stod det på vädret att regnet skulle upphöra klockan två. Perfekt tänkte jag för då har Tobias precis kommit hem från jobbet...
Kollade vädret igen och nu ska det inte sluta regna förrns vid fem!! Livets ironi. Kul.

Pratade med mamma, eller nej förresten jag beklagade mig till mamma och hon kom med den smarta iden att vi kunde ställa oss under parasollet (?)
Jag vet inte om min mamma har glömt vad vi har i den där containern, det räcker att vi släpar ut snöslungan som står innanför dörren och sen var det fullt under parasollet. Men det är klart då kan vi ju gå in igen och känna oss mycket nöjda med vår prestation. Stolta kan vi gå och lägga oss med vetskapen att vi tagit ut EN sak ut containern.
Så fortsätter vi i den takten så är vi klara lagom till pension. Man ska inte stressa i onödan.
Så bara för att jäklas lite extra mycket så visar det sig att hemma hos henne har det inte regnat på hela dagen? Snacka om orättvist.

Men men man får väl ta det som det kommer eller nått. Är det bara jag som blir så fruktansvärd frustrerad när det inte blir som jag tänk mig?
Kan ni förstå att när jag gick hos dagmamma när jag var liten brukade hon säga åt mig att de andra barnen måste få bestämma själva vad det ska säga när vi leker. Jag kunde inte för mitt liv inse vad det skulle vara bra för? Jag hade ju redan en ide i mitt huvud om hur leken skulle bli, ska dom då komma med egna idéer? Varför?
Nu mer kan jag tycka lite synd om min stackars bästis, jag måste ha kört med henne en hel del. Men ändå så typiskt mig än idag. Inte så att jag fortfarande säger åt alla vad dom ska säga men när jag har en plan i mitt huvud, vilket jag oftast har så blir jag på fruktansvärt dåligt humör om någon eller något äventyrar den planen.

Haha på tal om det pratade vi igår på terapin om något helt annat men kom just in på att det är fullständigt slöseri med energi att vara arg på vädret eftersom vi ändå inte kan styra det. Så förlåt att jag precis slösat 5 minuter av er tid till att vara arg på vädret.
Men o andra sidan skulle man ju inte anses som svensk om man inte kunde konsten att gnälla på vädret..

Och ska jag vara helt ärlig så är det egentligen något annat (läs någon annan) som gör mig fruktansvärt irriterad! Tyvärr är det hemlighetsstämplat.

För att avsluta lite positivare så hittade jag precis en av mina favorit bilder på Tobias. Den är tagen i början av vårt förhållande och jag vet inte varför men något med den här bilder gör mig alltid så himla glad när jag ser den.
Han är så jätte söt!

Då var det snö och kallt. SÅ kom ihåg det kan alltid bli värre! hahah vädret då alltså.

Trött tjej

Hej på er där ute i rusk vädret!
Det har blivit ledigt dåligt med skrivandet de senaste dagarna på grund av att jag varit så fruktansvärt trött att jag inte företaget mig så mycket alls...
Har sovit skit dåligt rent ut sagt och trotts att barnen sovit som prinsar har jag inte sovit mer än 5-6 timmar.
Men inatt gick jag inte och la mig förens jag var riktigt trött och då gick det bättre. Att stressa över att somna har vi väl alla gjort någon gång, och alla har därefter konstaterat att det funkar dåligt.

Igår var mamma här och passade Tudor medan jag var på psykiatrin och handlade lite mat. Det är så kul att se hur han verkligen börjar ty sig till andra nu, mamma hjärtat svämmar över.
I helgen ska han sova hos farmor och farfar för första gången medan vi ska jobba på här hemma.

Det ska bli fruktansvärt skönt att vara utan barn i 24 timmar speciellt på hemmaplan. Tänk att få vakna i sin säng, av sig själv och bara kunna ligga kvar och njuta. Utan att någon måste rusa upp i flygande fläng och mata bebis eller fixa med tv.n..
Ja det ska verkligen bli lyxigt! Samtidigt kommer mitt hjärta gråta. Fy.
Min separationsångest är inte nådig när det gäller mina barn.
Faktumet att Theo blivit så stor att vi kan prata i telefon lindrar det något men jag vet att jag ändå kommer gråta som ett litet barn imorgon när det båda åkt. Så kommer jag känna mig som världens sämsta mamma som lämnar bort mina barn och sen kommer jag ringa och fråga hur dom mår och vad dom gör, och efter det kan jag ta mig samman.
Samma process varje gång...

Nu sover Tudor och jag tänker följa hans exempel, i eftermiddag ska vi sätta igång med containern så håll tummarna och dansa en sol dans för vår skull! Regnar det så går våra planer i stöpet 😉

Skulle ju dock inte var helt fel att strunta i den där containern och bara ligga i sängen  och titta varandra djup i ögonen hela helgen. Men nej nej jag är vuxen nu och förväntas ha självdisciplin..

Jag hatar själv disciplin.

Godnatt! Eller nått.

Operera bort gallan - en kamp mot döden

Nu har jag gjort det igen.. jag har lyssnat på en alldeles för bra och berörande dokumentär när jag ska sova. Som jag varit inne på tidigare behöver de man lyssnar på vara lite halvt  tråkigt och inte riva upp massa starka känslor inom en...

Men det gick ju åt helvete.

Lyssnade på en P1 dokumentär om en 30 årig man som sökt akut för problem med gallan.

Och eftersom jag själv opererade bort gallan för ett halv år sedan kände jag genast igen mig i beskrivningen av den fruktansvärda smärtan som får en att söka akut. Han liksom jag blev först hemskickad men var tvungen att komma tillbaks och bli inlagd i väntan på operation.

Den smärta gallan kan orsaka är fruktansvärd. Jag kan inte rakt av säga att det gör ondare än att föda barn men det är helt klart i klass med krystvärkar med den skillnaden att man inte vet varför det gör så ont. Man får knappt luft av smärtan och man har ingen aning om vad som händer.

Minns min panik när jag var ute på promenad och fick ett anfall och visste inte för mitt liv hur jag skulle ta mig hem, när jag bokstavligt talat ramlar in i hallen kommer Tobias och frågar om jag sprungit (?) (då förstår ni hur fördjävlig jag ser ut när jag springer).
Sprungit?? Jag håller för helvete på att dö här!! Gör något! Jag ville skrika åt honom men fick nog inte fram ett ord.

I likhet med killen i dokumentären fick jag också ligga inne nästan en vecka innan det kunde operera på grund av att inga operations tider fanns. Jag såg hur min hud fägades gul och fick fasta i 5 dagar (!) och mådde verkligen sämre och sämre. Man vet att man mår dåligt när man är glad att vara instängd  på ett sjukhus. Till skillnad från dokumentären (gudskelov!) Så kände jag mig mycket bättre direkt efter operationen och varmkorven Tobias köpte till mig på pressbyrån är det godaste jag någonsin ätit. Fasta i 5 dagar och ät sedan en varmkorv så kommer ni känna smaker ni inte trodde var möjliga. Jag lovar er.

För den 30 åriga mannen gick det inte lika bra. Han fick bara ondare och ondare... Två månader senare och över 30 operationer så dör han...
Helt sjukt.
Från ett rutin ingrepp till total katastrof på grund av att dagens sjukvård går på knäna. Det finns inte plats.
Det finns inte tid.
Det finns inte personal.
Och det finns inte tillräckligt med pengar!

Det lilla barnet inom mig vill bara ställa sig och skrika hur jävla svårt ska det vara att fixa fram lite pengar till vår sjukvård? Det är vår sjukvård vi pratar om? Hur kan detta ens vara ett problem?
Att pengar ska behöva styra precis allt gör mig fan spyfärdig! Helvetes jävla skit samhälle!
Den vuxna delen av mig kommer genast med protester och säger att fråga är lite mer komplex än så.

Skiter jag blanka fan i. Lilla My får vinna den är diskussionen. Punkt.

Hans öde grep mig verkligen. När hans mamma gråtande berättar att det värsta är när man inte kan rädda sitt eget barn...
Ja då är det kört... då ligger jag här i sängen och storbölar medan Tobias lungt och tryggt snarkar på bredvid mig helt ovetande om detta hemska som hänt.

Nu kommer jag inte kunna sova på ett bra tag. Kommer vara zombie imorgon.. Men känns som ett litet problem i jämförelse.

Han dog.

Känner du också för att gråta lite så hittar du dokumentären HÄR.

Jobb i sommarvärmen

När man skjutit upp veden hela helgen får man bita i det sura äpplet och jobba i värmen.
Jag började dagen med att duscha, vilket var totalt onödigt kan jag säga.

Och gud vad mycket ved vi har! Och i vebon har vi redan huggit och staplat mer än vi hade förra året till vintern.

 Efter vi tömt släpet samlade vi ihop massa skräp och fyllde släpet sedan åkte Tobias iväg till tippen.

Vi ska nämligen tömma vår container som vi har som förråd. Men det har aldrig blivit någon ordning där sedan vi flyttade in. Just nu är alla saker bara staplade på varandra. Så vi ska ut med allt, sortera,sälja och slänga. Sedan göra nya hyllor och bygga upp en vägg i den!
Med andra ord så har vi lite jobb framför oss men kommer bli världens lyft när det är klart!

Vet inte om de framgår av bilden men det är saker överallt! 

Titta på vårt fina träd som håller på att gå under av alla dessa blommor! Det är blommor överallt!! Så vackert! 

Förra året ville Tobias hugga ner det för han trodde det var dött. Men protesterade högljutt! Blev nämligen kär i det där trädet från början.

Visste ni föresten att bebis kottar är röda och jätte mjuka?
La märke till att våra stora granar var helt röda längst uppe och denna hittade vi på gräsmattan!

Klänningar #2

Idag har jag varit hemma hos min vän som ska gifta sig i sommar och prövat klänningarna vi beställt!
Måste säga att denna klännings prövningen var betydligt mycket lugnare än den andra😆

Vi grillade och pratade en massa bröllop, hon visade väldigt vackra smycken och annat kul som hon köpt till den stora dagen! Sen gick vi barfota i gräset och diskuterade ris och vart hennes man egentligen ska stå eller kanske gå. Stå eller gå det är den stora frågan haha tillsammans med en massa andra frågor har jag fått klart för mig 😂
Så väldigt skönt att hon gifter sig först!

Här är iaf klänningarna jag prövade! Och inga dömande tankar och kommentarer tack! Ni får tänka att jag ska ha min puchup BH så jag får stora tuttar, stora tuttar löser alla problem 😉

Detta var vår gemensamma favorit!

Denna hade vi båda höga förväntningar på men den satt inte alls bra ä. Samtidigt som den satt som en hö säck var underklänning tajt.. Så den gick helt bort för mig.

Denna hade inte lika bra form som den andra men var lite mer urringad vilket jag gillar. 

Denna var också både skön och fin men var ingen favorit hos min vän. 

Den här var väldigt fin! Det var min favorit av dom alla men får ju hålla med om att den kanske inte passar så jätte bra in på ett bröllop. 

Men känns som detta var ett bättre alternativ en att springa runt på stan som galningar och ändå inte hitta rätt. 

Vi beställde från Bonprix och måste säga att jag var posetivt överaskad över kvalitén för det billiga priset. 

Nu har jah iof bara prövat dem men utgår får  att det håller ihop 😅 Annars kan de bli pinsamt 😂

Så nu återstår det sist avgörandet men det lutar helt klart till den första! 

Nu mina damer och herrar är det dags att sova! Godnatt gott folk💜

Idag var en bra dag. 

Att skaffa barn 18 år gammal

Eftersom jag snuddat vid ämnet tidigare hade jag tänkt skriva om att vara en ung förälder.
Så har ni ont om tid eller inte gillar att läsa långa texter så kan ni sluta redan nu för känner jag mig själv rätt blir detta ett långt inlägg.

Jag vart gravid med Theo Februari 2008 då jag var 17 år gammal och i November när han föddes var jag 18 år fyllda.

Den största svårigheten med att vara ung förälder är utan tvekan det skeva system vi har i Sverige idag. 
Men tror ju helt sonika att man är "vuxen" med andra ord myndig när man fyller 18 år detta mina vänner är en stor fet lögn.
Så länge du går i skolan är dina föräldrar försörjningsskyldiga tills du fyllt 21 år (!).
Så när jag året senare ville börja gymnasiet så stod vi inför faktumet att om jag började plugga var jag inte berättigad till försörjningsstöd vilket på den tiden var min enda inkomst. Men om jag istället lät bli att gå klart gymnasiet och gick som arbetslös så var jag berättigad fullt försörjningsstöd. 

Jag trodde ju inte mina öron när jag fick detta förklarat för mig, jag minns att jag frågade social tanten rakt ut hur i helvete samhället kunde tjäna på detta system?
Jag menar är det något alla vuxna tjatat om hela ens uppväxt var det ju hur viktigt gymnasiet var, lika så i samhällsdebatten.
Men nej om jag skulle börja gymnasiet var det mina föräldrar som skulle betala för mig och min familj helt oberoende att vi var 3 stycken och hade eget boende. Det var helt enkelt inte ett alternativ.

Just min situation räddades av att min mamma sprang ihop med en av sina gamla vänner som berättade om sin son som fick aktivitetsersättning av FK och att jag också borde kunna söka det.
Sagt och gjort, de som var kraven var att man skulle aktivera sig, vara under 29år och ha en diagnos.
Aldrig i hela mitt liv har jag varit så tacksam över min dyslexi som då! Jag tackade min lyckliga stjärna när vi fick det beviljat från FK.
Vårat liv kunde börja och inte i arbetslöshetens utanförskap utan i skolan som var välbekant och trygg. 

Jag hade en jävla tur helt enkelt men jag led och gör det fortfarande med alla dom som ramlar rakt igenom stolarna i systemet. Det här var bara en av många "överraskningar" i systemet men det var utan jämförelse den jag tyckte var mest kontraproduktiv.

När ni ni läser detta så får ni säkert tankar så som "varför skaffar man barn så ung?" eller "man får väl skylla sig själv om man väljer att skaffa barn i den åldern" eller kanske "vad sa hennes föräldrar?" 

Jag ska berätta vidare på min historia men låt mig börja med att säga såhär, att trotts att det gått snart 8 år sedan jag födde Theo och att jag absolut inte skulle rekommendera någon 18åring att skaffa barn så finns det inget i mitt hjärta och min erfarenhet som säger att man är bättre förälder som 35åring än som 18åring.
Ålder har ingen betydelse i hur bra föräldrar vi är till våra barn! Så många saker spelar in i hur pass bra förebilder vi är men ålder är inte en av dom sakerna.
Det är min absoluta övertygelse.

Ja så varför skaffade jag då barn så ung? 
Jag har själv tänkt på det många gånger och egentligen finns det nog många svar.
Ett av svaren är att jag ett år tidigare blivit gravid och gjort abort, det väckte massa känslor och tankar i mig som jag inte haft tidigare.
Ett annat svar är att jag så förtvivlat gärna längtade bort från den värld jag levde i. Just då var det undermedvetet men med tiden har jag insett hur fruktansvärt jävla gärna jag längtade "ut".

Det här var en tid när mina tonårskompisar började gå över mer och mer från vanlig dreggig fylla till mer avancerade berusningsmedel. Jag själv som är uppvuxen i närheten av både alkohol och droger började nog känna en vis panik. 
Visst prövade jag att supa mig full under tonåren men det var aldrig min grej. Det är fortfarande inte min grej och Tobias retar min ibland för att jag inte kan förstå njutningen med en kall öl eller ett glas vin i solen.
Men som sagt när fyllan byttes ut mot andra substanser fick jag nog lite panik eftersom droger alltid skrämt mig samtidigt som jag var väldigt nyfiken. Man har ju hört en del historier genom åren men bevisligen lönar det sig att vara en fegis ibland.
Det plus alla tonårsintriger som bara blev värre och värre fick mig att vilja kräkas. Jag kom på mig själv med att förakta fler och fler av mina "vänner".

Och så började min hjärna så sakta bearbeta tanken på hur det skulle vara med en bebis. Ett helt annat liv. 
Vi hade sex varje dag i en månad och sedan var jag gravid.
Ja ni läste rätt, inte nog med att jag skaffade barn så ung utan jag gjorde det med mening.
Med handen på hjärtat är det en sanning jag inte alltid väljer att berätta.

Och nog fick jag en annan värld alltid. Alla ni som varit gravida vet att man aldrig kan föreställa sig hur det är att ha barn innan de har kommit. 
Det vände totalt upp och ner på mig, allt jag stod för och hela min värld.
Det var en fruktansvärt jobbig tid på grund av föräldrar som skulle lägga sig i en det ena än det andra, att inte ha ett eget boende, att Theos farmor var narkoman och att vår föräldrarelation inte var så tillfredsställande som man kanske önskat.

Men i all den där skiten så fanns nu en bebis. Min fina bebis. Det var ingenting som hände över en natt utan det tog tid, såhär i efterhand önskar jag att det gått snabbare samtidigt som jag är tacksam över att det hände överhuvudtaget.
Jag förstod att den enda människan som kan skydda, älska och lära den här lilla bebisen allt han behöver veta är jag. Och sakta men säkert började den visheten göra mig stark och målmedveten. 
Jag förstod att jag vill ge mitt barn en uppväxt så långt bort ifrån alkohol och droger som det möjligtvis gick att komma. 

Såhär 8 år senare kan jag säga att jag har lyckats. Så många gånger jag tvivlade på mig själv och vad jag skulle ta mig till.
Men under hela tiden har jag vetat att Theo är det bästa som hänt mig och utan honom hade jag inte haft den styrka och det mod det krävdes av mig att vända ryggen till allt som tidigare var bekant för mig.
Han räddade mitt liv på så många sätt utan att någonsin ha vetat om det. 

Det finns en annan stor nackdel med att skaffa barn tidigt. Man blir fruktansvärd ensam. Det finns ingen man kan dela alla känslor och tankar med. Och inte förrns nu när "alla andra" börjar skaffa barn så inser jag att alla de där perioderna och känslorna jag hade var helt naturliga. Det händer alla, mer eller mindre.
Det dåliga samvetet hör ihop med att vara mamma, det är okej. 
Att vilja skänka bort sina barn till närmaste granne hör också till, det är okej. 
Att vakna mitt i natten yr av skräck att de slutat andas hör till och det är också okej. 
När det hände mig trodde jag att jag var ett uffo och skämdes över mina känslor. 
De vänner jag hade levde ett helt annat liv och försökte jag någonsin förklara så jämförde dom med hur det uppfostrade sina katter eller nått annat mer eller mindre intelligent.

Det jag skulle vilja efterlysa från vuxenvärlden i hela det här sammanhanget är lite information och delaktighet.
Säg att du har en tonårsdotter/son som kommer hem och säger att hen ska ha barn. Vad gör du då?
Vad skulle jag ha gjort som förälder i en sådan situation?

Nummer ett: Lägg bort fördömandet och vetorätten. Du kan aldrig tvinga en annan människa att ta bort ett barn. Så ta några djupa andetag och håll dig lugn!
Nummer två: Fakta! Ta reda på så mycket fakta som möjligt tillsammans med ditt barn. Allt från vad blöjor kostar,dagis köer,försörjningsstöd om det är aktuellt, graviditets försäkringar, bilbarnstolar ja helt enkelt allt ni kan komma att tänka på.
Jag tror att det är väldigt lätt att stirra sig blind på graviditeten och förlossningen fast det egentligen är efteråt det börjar. Och med handen på hjärtat hur bra var ditt konsekvens tänk när du var tonåring?
Nummer tre: Få ditt barn att prata med någon som mig, någon som själv har erfarenhet hur det är att skaffa barn ung.
Som sagt även om jag inte ångrar en sekund av det så hade jag aldrig rekommenderat någon annan att skaffa barn i så unga år.

Och slutligen en jävla massa kärlek och förståelse.

Hade det varit min son hade jag genast satt igång att väcka honom 3-5 gånger per natt och tvingat honom att gå upp att göra välling så han skulle få en förståelse för vad sömnbrist innebär. Men det sker på egen risk och är kanske inget jag skulle rekommendera någon annan att göra mot sitt barn haha

I mitt fall gjorde vuxenvärlden inte så mycket. Min mamma sa gud så mysigt medan min pappa sa att jag var dum i huvudet och började kasta massa skit på mig. Vilket så klart gjorde mig ännu mer övertygad om att jag skulle ha barn.

Det är mycket man inte vet om livet när man är 18 år gammal men det är också en av de tider i livet man är som mest säker på att man vet absolut tillräckligt.

Det är (tyvärr) med en viss lättnad jag konstaterar att även fast jag är ung räknas jag inte längre in i kategorin "unga föräldrar".

  
 

Äntligen en sovande bebis!

Senaste dagarna har Tudor vägrat sova middag vilket har resulterat i att jag haft en väldigt trött och gnällig bebis här hemma.

Så ni förstår min lycka när han idag somnade som han brukar! 

Så nu har jag en sådan här glad solskens bebis här hemma 

Finns det någonting som gör en så genuint lycklig som ett barn som kiknar av skratt? 

Trasiga relationer

Trasiga relationer. Relationer som slutat i svek och smärta. Många är dom som jag bär med mig inom mig...
Jag har svårt att förhålla mig till den smärta och osäkerhet dessa relationer skapar inom mig.
Är jag verkligen en sådan hemsk människa att alla jag älskat bara lämnar mig?

Nu är det ju inte sant att alla jag älskat lämnat mig, men ibland tar mörka tankar över och då känns det som jag är den ensammaste människan i världen. Ni vet den berömda "offerkoftan" finns till och med i min storlek.

Men ofta undrar jag vad som gick fel, vad som hade kunnat bli annorlunda. En del som försvinner är "naturligt bortfall" alla har vi någon gammal vän som man tappat kontakten med utan att man egentligen vet varför. Det är väl livets gång och det är okej.

Sedan finns det dem man trodde att man kände. Människor man litade på och kallade sina vänner. Människor som svikit en mer än man ens orkar tänka på. Så många tårar, så mycket jävla ångest och jag vet fortfarande inte varför? Vad fan gjorde jag för att förtjäna det?
Det sjukaste av allt är att man ibland saknar dem, fast man vet att aldrig mer i detta liv har jag något att säga till dem så gör det fortfarande ont i hjärtat.
Skit ner er och lämna mitt huvud ifred. Typ.

Sedan har vi de ännu svårare sveken. När det är någon man verkligen älskat. Och då menar jag den kärleken som är starkare än den man känner gentemot sina vänner. Kanske vet ni vad jag menar kanske inte.
När man delat så många år, byggt upp så mycket drömmar kämpat alla sina strider sida vid sida och så är människan man skulle lita på med sitt liv helt plötsligt en annan. När kärlek byts ut emot hat innan man ens hinner reagera. Och vem har större förutsättningar att förstöra ditt liv en någon som känner dit utan och innan?
När någon man älskat så högt förtvinar till ingenting. När en människa man påstått sig älska mer än själva livet visar sig vara den värsta typ av parasit, vad gör man då med alla känslor som löper amok inom en?
Hur förhåller man sig till kärlek,hat,hopp och förtvivlan samtidigt? 
Mitt svar är att man gråter, man lyssnar på musik och genomlever en hel jävla drös med minnen och man gråter tills luften tar slut och det börjar flimra framför ögonen sedan tar man sig samman och skriver.. Hur många olästa brev har jag inte skrivit genom åren.. Och sedan glömmer man.. I början tror man inte att det är möjligt och tiden läker inte såren men minnena bleknar och förlorar den starka betydelse de en gång haft. 

Sedan har vi det absolut svåraste av allt. När det är en person som på ett eller annat sätt varit med och definierat den man är eller trodde sig vara. En person vars ord och värderingar man gjort till sina egna. 
Det sveket och den ensamheten är det svåraste av allt att bära, det biter sig fast och oavsett hur mycket man än gråter och även om man skrivit texter långa som böcker så släpper inte ovisheten taget om en. Varför?
Vad är sant och vad är falskt? Vad var bara barnslig beundran och vad var det som var på riktigt?

Aldrig har man alla svaren själv och det är nog det jobbigaste för mig. Jag är en människa som vill ha svar, jag vill kunna förstå hur andra tänker. Speciellt de människor som gjort mig illa.
Var det mitt fel? Var det omständigheterna? Eller något jag rent av glömt?

 Allt detta har gjort att jag utvecklat en stor rädsla för människor i allmänhet. Människor är läskiga och uppenbarligen är min omdömesförmåga rent åt helvete dålig. Jag har många gånger litat på helt fel personer. Under en tid i mitt liv hände väldigt många saker på en gång då nästintill alla relationer jag hade förändrades på ett eller annat sätt. Och efter det bröt min psykiska ohälsa ut på allvar, och jag tror att någonstans där bestämde mitt huvud sig för att stänga ner hela relations grejen.
Den är farlig. Typ lika farlig som en stor hungrig björn som vill äta upp dig. Livsfarlig.
Och vips så kom ångesten som ett brev på posten.
Överlevnadsinstinkt säger dom, grottmänniskorna behövde ångesten för att hålla sig vid liv.
 Jaha okej....

SER JAG UT SOM EN JÄVLA GROTTMÄNNISKA ELLER??

Ja ni förstår min frustration.... I dagens samhälle är det liksom ett litet hinder att vara rädd för människor...
Dessutom älskar jag människor egentligen. Ingenting kan liva upp mig så som en spännande diskussion eller trevligt folk. Är dessutom fruktansvärt nyfiken på hur människor fungerar på olika sätt och när jag var mindre var min dröm att få jobba med att hjälpa andra på ett eller annat sätt.
Haha det är ju bara att glömma nu.
För tydligen är det så att när hjärnan bestämt sig för att björnen (människorna) tänker äta upp en är det väldigt väldigt svårt att få den att inse att björnen är snäll!

Ja kanske var det här också ett väldigt luddigt inlägg men det kändes viktigt att skriva om samtidigt som jag inte vill lämna ut människor. De som känner mig väl förstår nog det mesta jag skrivit om men att vara allt för rakt på sak på internet har jag också väldigt dåliga erfarenheter av. Det kan komma och bita en i rumpan om man inte ser upp.


 Mycket negativt skit men det är bra härligt att sätta ord på! 

Pengar pengar pengar!

Pengar pengar pengar!!! Idag får jag pengar! SÅ jäkla nice!
Denna månaden har varit lite i tunnaste laget alltså. Självklart kommer alla räkningar som bilskatt och årsavgifter och skit på samma månad så denna månaden hade vi lika mycket räkningar som Tobias fick i lön... Lite för mycket med andra ord.
Så den sista veckan har vi verkligen vänt på de få pengar vi haft kvar för att få det att gå ihop. Så nu känns det som jag väntat länge på onsdag då jag äntligen kan åka och handla och fylla upp skåpen igen. Självklart passar allt de där "man alltid har hemma" också på att ta slut som salt, soya och andra tråkigheter men som ändå ger en hel del smak till middagarna.
Var hos mamma i måndags och du efterskänkte hon en vitlök till oss iaf haha

Bli nu inte förfärade när ni läser detta, det är väldigt sällan vi har så här ont om pengar och vi har sparade pengar men enda anledningen till att vi har sparade pengar är att jag inte vill röra dem ifall det inte verkligen krisar för då tar dom slut innan man ens hinner reagera. Om jag inte har pengar på ett sparkonto skulle jag få ångest, och det är inte ett skämt. Jag har alltid, ända sedan jag flyttade hemifrån haft mitt sparkonto som en trygghet. Ju mer pengar som finns desto lättare är det att andas samtidigt som det är fan så mycket bättre att bara ha 500 kr än inget alls.
Ja ni förstår vart jag vill komma...

Jag har aldrig rört mig med mycket pengar, när jag var liten var min mamma ensamstående och min pappa använde pengar som makt. Jag vart mamma själv vid 18 års ålder och kunde först inte ansöka om socialbidrag själv för att jag var så ung... Herregud, vårt system behöver verkligen moderniseras men det är en annan diskussion. 

Och alla ni som fått föräldrapenning på lägstanivå vet att man inte får ut mer än 4000-5000. Men det funkar det med.
Så inför halvåret Tobias ska vara föräldraledig har jag verkligen klippt och klistrat med föräldradagar, dubbeldagar, bostadsbidrag,afa och semesterlön för att vi faktiskt ska kunna leva och inte bara sitta här och äta gröt dagarna i ända.
Men med lite tid så får man ihop det med.

Och för mig är tiden värd så mycket mer än pengarna. Jag vet att jag är ganska ensam om att tycka så i dag. Kanske är det för att jag fick barn så ung och redan då började inse att det finns viktigare saker än jobb.
Inga pengar i världen kan vara värda att jag missar min sons första steg. Och ingen uppgift på jobbet kan för mig vara viktigare än att stå och sjunga avsluts sånger när sommaren är här.

Tobias och jag diskuterade detta i början av vår relation då jag sa att så länge Theo är liten kommer jag inte jobba 100 %.
Det tyckte han var jätte konstigt och höll inte alls med mig. Han hävdade ju att hans föräldrar alltid jobbat  heltid.
Och de var inte sant och de va inte sant trallalalalalalallalalalal. Han har två yngre bröder så hans mamma var föräldraledig till Tobias var typ 6 år gammal.

Jahaaaa inte minns jag det.

Så vart jag så full i skratt när Tobias kom hem från jobbet för någon månad sedan och upprört berättar om någon på sitt jobb som också har barn men som jobbar väldigt mycket.
"Hur kan dom göra så? Vill dom inte vara hemma med sina barn eller? Förstår du hur mycket de missar?"

Haha då skrattade jag gott för mig själv och kände mig nöjd med att han ändrat åsikt.
 Vi lever nu och det gäller att ta vara på sig själv, sina nära och kära och den tiden vi har här och nu. Man vet aldrig vad som händer imorgon.
Så jobba ihjäl mig och bli rik och kunna ösa och slösa pengar på allt jag önskar, det ska jag helt enkelt ta och göra senare i livet.
Nu vill jag ha allt tid jag kan få till min fantastiska lilla familj 

Förutom idag då, för idag ska jag HANDLA!! hahahaha

Människan i tiden

Jag vet inte om jag någon nämnt här att jag är att stort fantast av dokumentärer, debatter och diskussioner så varje kväll jag ska sova sätter jag på något att lyssna på det kan vara allt från Agenda, Plus, Debatt som dom nu bytt ut till Opinion Liv. Utöver SVT är P3 dokumentär en klar favorit. Men ibland så sinar programen och man måste leta på något nytt att lyssna på och igår kväll kom jag över något som heter Det filosofiska rummet där dom pratade just om den här tiden jag skrivit en del om. 

Bland annat jämförde de vårt samhälle med tidigare samhället, medias inflytande och alla val vi är tvungna att göra. 

Vart lite full i skratt eftersom  jag själv tänkt i samma banor. Dock kunde jag ju inte somna när det visade sig vara så intressant haha man måste ha något halvtråkigt att lyssna på om man vill lyckas somna. 

Efteråt vart det Agenda med miljöpartiets språkrör, gissa hur fort jag somnade då?? Jo det gick väldigt snabbt 😂

I det här programmet pratar de även om tiden som företeelse. Att vi anser oss vandra på tidens väg. Att vi själva alltså har en aktiv del i tidens gång. 

Medan de finns andra folkslag som ser tiden som en flod. Att man sitter i floden med ryggen  vänd mot strömmen. Detta synsätt fann jag väldigt intressant. 

Det låter ju logiskt på så sätt att man är passiv i tidens gång,det är något som händer varken man vill eller inte. För så är det ju, många är vi som önskat att de både gick att stoppa tiden och backa den tillbaks men där har vi ingen makt. 

Sedan menade dom på att om man sitter i en flod med ryggen mot strömmen så symboliserar vattnet det som redan varit. Vilket också är logiskt. Vi kan se tillbaks på minnen och upplevelser men vi kan inte se framtiden. 

Ja lite intressanta tankegångar, ska försökta tänka lite annorlunda på tiden och se om det gör någon skillnad. 

Vet inte om mitt resonemang med mig själv går att förstå sig på men har du 40 minuter över så kan du lyssna på avsnittet så kommer mitt dravel låta betydligt mer begripligt efter åt. 

Följ bara länken nedan ☺

Det filosofiska rummet - Människan i tiden

Och har ni några bra tips på dokumentärer eller debatter så tveka inte att tipsa mig! 

Drömmen om att bli författare

Sitter i min stuga och fixar med naglarna när jag börjar bläddra i boken jag påbörjat.

Jag har så många bra idéer och det skulle verkligen kunna bli en grym bok! 

Men det är svårt att få till det.

För det första behöver jag mycket tid när jag skriver... För det är bara när jag skriver i flera timmar i sträck som jag verkligen kommer in i den skapar värld det är att skriva en bok.

Man kan se allt, känna allt och bli bästa kompis med sina karaktärer. Det är verkligen sjukt häftigt! Och jag älskar det! 

Men för att skriva en bok behöver man tid, idéer och antagligen en hel del stöd. 

Vilket jag inte har just nu, speciellt inte tiden. Men när barnen blivit större och jag får mer tid över då hoppas jag verkligen att skrivar glöden inte bara finns kvar utan växt sig ännu starkare! 

Det vore helt enkelt magiskt att ha sitt namn på en bokrygg 😍

Helger som flyger fram!

Nu är snart helgen slut igen, behöver jag säga att tiden flyger fram?

Hela förra veckan var jag hemma så när fredagen kom kunde jag inte fort nog komma ut ur huset! Att vara hemma i all ära men satan vad tråkigt det blir tillslut.

Så i fredags kom mamma med färskt frukost börd och vi åt frukost tillsammans i solen. Sedan när Tobias kom hem från jobbet så rymde vi vår väg.
Mitt hjärta gick sönder när mormor och Tudor stod på uppfarten och vinkade hejdå.
Men allt hade gått jätte bra så höns mamman kan tagga ner lite.

Jag och Tobias köpte först en ny gräsklippare sedan åt vi middag i solen och efter de vart de bio (som hans jobb betalade). Vi såg djungelboken och den var riktigt bra precis som alla andra disney tolkningar som gjorts de senaste åren.

På lördagen var jag hemifrån hela dagen,meningen var att jag bara skulle ta en fika hos min vän men fikan drog ut på tiden så jag ringde dit resten av familjen och hennes son och Tudor tjoade och tjänade så när de var dags för barnen att sova var vi vuxna helt slut 😂 och det var saker överallt haha

Sedan blev det lite kortspel och mellomys nerbäddade i hennes säng, sånt man bara kan göra med riktigt bra vänner.
Konstaterade de att när man var tonåring så var man ju alltid i varandras sängar oavsett om man pluggade eller pratade kärleksproblem.

Jag hade lite dåligt samvete över att lämnat Tobias själv till mello myset men när jag kom hem visade de sig att han somnade innan allt ens hunnit börja 😂

Och idag har jag städat Theos rum, helt magiskt hur rörigt ett rum kan bli. Saker precis överallt.
Tobias har satt upp vår internet sladd (äntligen!!). Den där sladden har legat på golvet genom hela huset och den har stört mig minst en gång i veckan i flera månader. Men de har varit en av dom där sakerna som man liksom aldrig kommit till skott och tagit tag i men nu äntligen sitter den snyggt och prydligt uppsatt! 👍

Sen fixade jag äntligen mina naglar! Innan var dom en katastrof. Snacka om att akryl är så mycket roligare att jobba med en gele!