Hej och hå luden tå
Nu är det mer än 2 månader (!) sedan jag skrev någonting. Tror det är rekord på dålig uppdatering i den här bloggen.
Så vad har hänt i mitt lilla liv? Jo det ska jag säga er.
MASSOR.
Mycket mer än jag kommer få plats med i ett endaste inlägg.
Jag har ökat upp mina arbetstider till 9.30-15.00 måndagar, onsdagar och fredagar. Alltså 15 timmar i veckan, vilket inte alls är lågt ifrån 20 tim (50%!!). Att jobba 50% har varit mitt mål i jag vet inte hur många år och aldrig har jag varit såhär nära.
Så även om du som läser detta kanske anser att 15 tim/veckan inte är mycket så är jag i alla fall sjukt stolt över mig själv.
Jag har fått mer "riktiga" arbetsuppgifter nu och tiden jag är på jobbet bara flyger fram, ofta tittar jag inte på klockan förens 10 minuter efter jag slutat och inser att de är dags att runda av dagen. Låter de inte fantastiskt?
Min chef är fortfarande fantastisk och jag är verkligen glad att jag har henne som stöd i den här processen.
För även fast saker verkligen går bra ska ni ju inte tro att jag är lugn och balanserad alla dagar i veckan. Nej då, jag får panik med jämna mellanrum.
Som när jag gör fel, blandar ihop saker eller rent av glömmer bort saker.
Jag har även deltagit i en Arbetsmarknads kurs, där jag fått massa tips och trix för att skriva CV och personligt brev. Inte de lättaste när man inte har någon vidare erfarenhet av arbetsmarknaden och nästan är 30 år gammal...
Men nu är det i alla fall färdiga! Funderar på att söka några jobb bara på skoj för att se om de fungerar?
Fast kanske inte.
Så har jag tatuerat mig. Jag och mamma har gjort en "mamma, dotter tatuering" och så ska jag överraska henne med.... Får ni veta senare :) Bra kommer de iaf bli!
Jag är ett ovanligt fantastiskt barn om jag får säga de själv.
Jag har även varit med på film, ni som blivit filmade av någon anledning vet att de är en lite speciell situation ifall att man inte är van. Det var något som verkligen dränerade mig på energi men var väldigt kul.
De färdiga film resultatet får jag se imorgon, om jag vågar titta på den vill säga... Jag kommer ju se 7000 saker på mig själv som jag inte tycker ser bra ut.
Och för att lägga till ännu en boll som är i rullning (många bollar nu!), så ska jag börja jobba ideellt i
Tjejzonens chatt för unga tjejer.
Så jag har precis avslutat en 8 dagar lång webb kurs och ska på en avslutande utbildning imorgon kväll på deras huvudkontor på andra sidan stan.
Jag och 20 främlingar. Kan ni fatta de? Jag kan inte fatta de. Jag har frivilligt anmält mig till att träffa 20 stycken totalt främmande människor och jag ser dessutom fram emot de. haha
Vem är jag ens?
Det ska iaf bli jätte roligt och spännande uppdrag att få prata och stötta unga tjejer med vad de än har för problem de vill prata om.
På allt det här har jag hunnit med att fira påsk hemma hos min pappa, varit i Norberg över en helg, firat Valborg i goda vänners lag och gå och förtidsrösta!
För att vara jag är detta en jävligt imponerande insatts.
Som sagt vem är jag ens? På jobbet pratar dom om mig som någon form av framgångs saga. Jag är ett sådant bra exempel, som människor blir inspirerade när de hör om (därav filmen).
Jag suger såklart i mig all beröm och solar mig i glansen så mycket jag bara kan. Men ibland blir jag full i skratt och nästan lite ilsken på samma gång.
Framgångsresa.. Jo tack. Min resa har varit allt annat än spikrak. Utvecklingen jag har genomgått sedan jag började på de här jobbet har iof varit helt fantastisk men jag har kämpat i så många år för att ta mig ditt, skaffa de verktyg jag behövt för att överhuvudtaget kunna hantera något av de här.
Det syns inte på utsidan. Människor bär med sig så mycket mer än de visar. Jag har en något naiv dröm om ett samhällsklimat där vi vågade vara mer människor och mindre prestation. Mer äkta och öppna mer våra erfarenheter.
