Jag ska berätta allt från början.
För en vecka sedan stuvade vi in väskor, julklappar, mat och barn i bilen och åkte hem till mina svärföräldrar. Väl där äter vi middag och klär granen tillsammans och konstaterar att även i år kommer det bli en massa julklappar! En mysig kväll helt i sin ordning.
På julaftonsmorgon kliver vi upp och åker iväg med barnen till ett lekland i närheten. Efter att vi härjat runt där i några timmar åker vi hem och äter jullunch med familjen. Ett klassiskt julbord med mer mat än man ens kan drömma om. Sen är klockan 3 och det är dags för Kalle. Tudor satt med plattan och vi andra sov i soffan typ...
Sen var det dags för julklappar, och vilka julklappar! Jag är fortfarande lite förstummad över alla fina saker barnen fick i år. Hur mycket fina saker som helst. Och trotts julklapps spelet fick alla någonting även i år.
Julklappsspelet vart en succé! Trotts lite grymtanden från olika håll innan så vart alla mer än engagerade under spelets gång haha. Fascinerande att kasta en tärning om "små saker" kan väcka en sådan tävlingsinstinkt hos en haha. Så som det lät på familjen är det något vi ska göra nästa år igen. Och ingen blev helt lottlös här heller.
Theo var med och spelade men efter vi spelat klart kunde både han och jag konstatera att han inte ska vara med nästa år, för honom var det inte så roligt utan mer hysteriskt. Slutade nästan med att han började gråta stackarn, man måste ha nerver av stål för att klara av julklappsspelet.
Efter det var de gröt och barnen fick gå och lägga sig, Theo klagade på ont i magen men vem har inte det på julaftonskväll?
Efter att ha suttit och pratat till efter tolvslaget tog vi oss upp för trappan och bums i säng. Det tog lång tid för mig att somna för jag frös som ett asplöv. Så jag hämtade ett extratäcke och satte på mig en morgonrock innan jag lyckades sluta hacka tänder. Sedan somnade jag........
I 10 minuter.....
Sedan vaknar jag av att Theo kräks i hela sängen! Gudskelov var det Tobias som låg närmast honom. Sen kräks han och kräks och kräks igen. Är det i några situationer jag känner mig helt värdelös så är det här en sådan. Jag klarar inte av att göra någonting förutom att hålla för öronen och försöka att inte kräkas själv. Det är så äckligt! Det räcker att jag bara tänker på det så känner jag hur de börjar åka upp och ner i halsen. Det här vet ju Tobias om så han brukar bara be mig att hålla mig ur vägen, vilket jag är fruktansvärt tacksam för.
När Tobias bäddat rent sängen och den 2 minuter senare var nerspydd igen så tog vi beslutet att åka hem. Så där smög vi ut ur huset mitt i natten. I bilen kräktes han tre gånger medan jag satt i framsätet med fingrarna i öronen och nynnade på någon melodi. Fantastiskt bra och stöttande mamma, verkligen.
När vi kom hem var det 8 plusgrader i huset, så det var bara att börja elda och värma riskudde och stoppa under täcket i Theos säng. Den natten sonade jag halv fyra med kläderna på.
Det här var ju inte riktig vad jag hade tänkt mig.. Nej jag hade tänkt mig en mysig juldag tillsammans med familjen, titta på gamla filmer och leka med barnens alla leksaker... Men nej nej. Nu kräks vi istället, och inte nog med det så kom de här magsjukan med fruktansvärda magsmärtor.
Dagen efter gav sig Tobias iväg för att hämta hem vårt lilla barn och alla våra julklappar, för att inte nämna mobilladdare och andra viktiga saker vi bara lämnat mitt i natten....När han kom hem packade vi upp allt på köksbordet, och sa att vi tar resten i morgon.
HAHAHA kan man skratta sig själv rakt upp i ansiktet kanske? Några timmar senare, på natten vaknar jag av att någon hulkar och kvider inne på toaletten. Tobias tur. Check.
När jag hörde hur dåligt han mådde och hur ont han hade, kände jag lite lätt panik. JAG VILL INTE! jag vill inte må sådär! Jag hatar att kräkas och JAG VILL INTE! Kan inte skiten bara komma nu så jag får det överstökat?
Till saken hör ju att Tobias aldrig blir sjuk medan jag alltid bli sjuk.
Två dagar till följer där vi inte gör så mycket annat än ligger på soffan, kurerar oss och försöker undvika spy lukten typ. Och jag väntar på att börja kräkas. Jag har mått illa varje dag, samtidigt vet jag att jag är en sådan jävla mes gällande detta så jag skulle nästan kunna inbilla mig en magsjuka. Underskatta aldrig placebo effekten.
Men nej, varje morgon vaknar jag och är helt förvånad över att jag inte kräkts än.
Tillslut tröttnar jag och sätter igång att städa, samtidigt kommer dom och installerar vår nya luftvärmepump och Tobias får en arbetsintervju. Wow, något annat än spya och lidande.
Under hela tiden går jag grämer mig, helt ohjälpsamt men oundvikligt. Det här var inte vad jag hade planerat för vår julledighet! SUR.
Igår var det den 29 december, min och Tobias årsdag. Vi hade sedan tidigare planerat med farmor och mormor att de skulle vara barnvakt. Jag var ju helt säker på att åtminstone en av oss skulle ligga och kräkas så jag hade mer eller mindre gett upp hoppet om vår dejt. Men trotts det, mot alla odds. Igår var vi på dejt! Först lämnade vi barnen, sedan åt vi en god och väldigt väldigt mättande middag medan vi pratade om åren som gått. Sedan såg vi Jumanji på bio, riktigt roligt film kan verkligen rekommendera den!
När vi kom hem mådde jag såklart illa, men hör och häpna jag har fortfarande inte kräkts och imorgon är det nyårsafton.
I skrivandet stund är klockan 12:53 och min man har fortfarande inte vaknat, det bästa med att vara barnledig man får sova hur länge man vill. Eller nja, nu vill ju jag ha lite frukostsällskap så nu får han nog allt ta att vakna ändå :)
Jag hoppas ni haft trevligare mellandagar än oss och tackar min lyckliga stjärna att jag fortfarande inte kräkts... men jag vågar ändå inte riktigt tro på att jag klarade mig undan eländet.
Gott nytt år!