En ångest fylld mamma

Hej kära läsare hoppas allt står bra till med er där ute i världen.

Senaste veckan har jag haft ganska tufft med mig själv. Dels pågrund av "riktiga" problem så som pengar som inte räcker till, bilat som inte går och ex som inte vill samarbeta. På det har jag även brottats med en "grund ångest" nivå som varit högre än på flera år. 

Jag föredrar ångest attacker. Det kanske låter helt sjukt men hur vidrigt de än må vara med panik ångest så kan man oftast koppla den till en händelse, känsla eller tanke och framför allt så vet man att den går över. I värsta fall håller den i sig i några timmar och ja man är totalt slut efteråt men när det är som värst kan man klamra sig fast vid "håll bara ut lite till, snart blir de bättre". 

Med grund ångest är de lite mer som illamående.. det ligger i bakgrunden och pyr... Och för minsta lilla eller för ingenting alls så får man plötsligt svårt att andas. 

Igår fick jag ångest när jag körde bil. Från ingenstans började jag tok svettas och flåsa som en dåre bakom ratten.. Tog till och med ett tag innan jag fattade vad som hände. 

Jag HATAR det!

Min respons är ju att världen suger. Eller framför allt så suger jag. Jag är värdelös och jag kan inte för mitt liv förstå vad jag överhuvudtaget tillför i människors liv. Blir det inte bara lättare för alla om jag försvann? 

Sådana trevliga tankar brottas jag med för tillfället.  Vill bara lägga mig i min säng och gråta. 

Jag tror (och hoppas) att denna ångest nivån har med mina p piller att göra. 

Började äta dem för 2 veckor sedan efter cancer läkarens inrådan. Men jag skiter i. Jag och hormoner är bara ett big no no. Så har det alltid varit. Nu har jag försökt, tänker inte äta de där pillerna en ända dag till. 

Jag har verkligen försökt trotsa min ångest nivån och fortsatt mitt liv fast jag bara velat gråta. 

Förra veckan när det inte snöade tog jag familjen under armen och åt middag nere vid sjön. En liten picknick för att tänka på annat. Ingenting dödar ångest så effektivt som mina fina barn, helt omedvetet ger dom tillbaks mitt fokus till vad jag egentligen vill med mitt liv och oavsett hur jävla mycket skit ångest jag än ska brottas med i mitt liv så är det min uppgift att stå stark för deras skull. Så enkelt är det. 

Och i fredags var vi på gala med Tobias jobb. Vilket var betydligt mindre ångest laddat än sist vi var där. Vilket också påminner mig om hur mycket bättre jag mår nu. Jag försöker vara snäll mot mig själv och inte bara se allt jag är sämst på.... 

Och igår tog jag barnen under armen och åkte och grillade korv med två vänner och deras barn. Totalt var dom 5 barn. Tudor yngst och Theo äldst så klart haha.

Känns på något sätt overkligt när man såg alla barnen tillsammans. Som att vi håller på att över befolka jorden själva typ. Men så mycket kärlek. 

Den bästa söndagen är före en röd måndag!

Godmorgon!

Idag är det en riktigt härlig dag! Vaknade av mig själv klockan 9 och konstaterade att bebisen fortfarande sov sött.
Så jag och Tobias låg i sängen och drog oss i över en timma, det är vad man kan kalla vardagslyx som man inte är van vid när man har små barn.
Vanligtvis brukar en stackare (oftast Tobias) ramla över sängkanten klockan 6-7 på morgonkvisten.

Att snön virvlar runt husknutarna gör det ju inte mindre mysigt att bara dra täcket över huvudet och krama extra mycket på sin stora kärlek.

Tudor är förkyld och är sådär mysig som barn blir när dom är lite hängiga. Men han håller lite tempo ändå, igår fick han nämligen massa fina leksaker i påskäggen så dom leker han med för fullt. Biiiiiiiiiiiil hör man titt som tätt.

Den enda som saknas är Theo men jag intalar mig själv att han har det myyyyyycket roligare hos sin pappa för att inte längta ihjäl mig efter honom.
Men imorgon kommer han hem!
Så skönt att det är ledigt i en dag till, bästa känslan när de första jag tänkte i morse var att "imorgon är det måndag igen" och sedan insåg att nej så är det inte!
Haha en fröjd för själen.

Familjemys!

Måste börja med att säga att det är kul att ändå så pass många läser min blogg fortfarande fast jag inte bloggat lika ofta som jag gjorde förut. Det tyder på trogna läsare, vilket så klart känns bra för självförtroendet haha

Som jag skrev sist har påsken mest handlat om mysiga familjestunder. Theo åkte till sin pappa igår vilket känns sådär, både han och jag tycker påsken är mysigast hos mina svärföräldrar men men det kommer flera år.
Vi hann iaf med att leta påskägg hemma hos mormor i Torsdags

Och jisses vad min lilla son bara tryckte i sig godis! Jag har aldrig varit med om maken till godisråtta. Förutom Tobias då men han har iaf ett lite bättre bordsskick än Tudde som bara pressade in allt på en gång i truten! 

Theo har aldrig brytt sig speciellt mycket om godis, han har rent av tyckt att det varit äckligt. Inte för ens senaste året har han tjatat om godis (så skönt!) 

Vilket fick mig att känna mig som ett stort frågetecken när Tudor började bete sig som han inte fått föda på flera dagar så fort han fick syn på godiset. 

Han höll krampaktigt i sitt ägg tills han ätit slut på det, då skulle han gå vidare till brorsans påskägg som var mycket större. Men då möta han på motstånd (gudskelov). Någon ordning får det väl ändå lov att vara? 

Så var vi ute på en skogsutflykt, den vart inte så lång eftersom det bestämde sig för att börja hagla mitt upp i allt. Men Tudor var helt fascinerad över alla träd och så fanns det ju fina pinnar att leka med också. Fast bäst av allt var nog att sitta på pappas rygg! 

Här ifrån har man den bästa utsikten! 

Såhär fin (och stor!!) var min son när han följde med Tobias till jobbet i Måndags! 

När han kom hem frågade jag om han ville bli bilmekaniker när han blir vuxen? 

- Njee mamma det skulle inte gå för jag skulle ha halva bilen med mig hem varje dag. 

Sedan visade han mig ett gammalt oljefilter, ett gammalt bromsbelägg, en bogserings ögla och nått mer jokks han släpat med sig hem haha  

Min lilla skrot samlare!

Igår var jag och Tudor och åt lunch hos farmor och farfar och när vi kom hem hade min man grävt bort hela den förhatliga jordhögen som legat där sedan vi flyttat in! 

Värsta lyftet att slippa klättra över den varje gång man ska ner på tomten haha 

Sen var han mäkta stolt över sin bedrift resten av kvällen. 

Såhär söt blir man när man leker med snapchat på morgonen! Tänk om man bara kunde välja ett "filter" att ha på sig resten av dagen. Inser ni hur mycket tid en kvinna skulle spara i smink tid om de var möjligt? 

Och jag menar, öronen är ju bara ett plus eller vad säger ni? 

 

GLAD PÅSK!

Påsklov/bakis dag

Hej gott folk! Idag är en riktig bakis dag... inte för att jag är bakis på riktigt (möjligtvis mentalt) utan mer för att jag vaknade upp med en huvudvärk från helvetet,vädret är kast och allt jag kan längta efter är att få bädda ner mig under täcket med min man.

Idag börjar påsklovet för oss så på förmiddagen passade vi på att pyssla lite. Det var längesedan,när Theo var mindre pysslade vi massor.
Tobias gjorde en tupp, jag gjorde en häxa och Theo gjorde Robin Hood 🙂
Sedan körde vi Theo hem till mormor där han ska sova .

Resten av veckan har vi mysiga studera med familjen att se fram emot!
Jag älskar påsk! Det är vår, långledigt, mys med familjen och inte så mycket påhycklat skit som jul och midsommar. Påsken är mer lagom!

Ett år av mitt liv

Måste bara uppmärksamma att det nu är ett år sedan jag började blogga!
Och hur uppmärksammar man de på ett bättre sätt än med denna snygga bild på tre ovanligt snygga brudar 😎

Vilken helg

Nu lider denna märkliga helgen mot sitt slut. Den har varit jobbigt känslosam fast ändå på ett positivt sätt.

Jag måste få skriva en sak till gällande de hemska dåden i Stockholms city och det är att jag verkligen blivit positivt förvånad och rörd över hur mycket kärlek de Svenska folket uppbådat sedan attentatet.
Människor var oerhört snabba att erbjuda hjälp och stöd till varandra, allt ifrån matbutiker som erbjöds sig att utfodra alla barn i närheten till människor som öppnade sina hem och erbjöd sovplats. Kommuner, förskolor, skolor och olika organisationer gick snabbt ut med olika typer om information, tex hur man ska prata med sina barn om det hemska som hänt. Många ställen i Stockholm öppnades upp som en mötesplats och bilderna idag från Stockholms city där tusentals människor samlats är inget annat än mäktigt.
Jag blir glad att så många människor kan och vill stå upp för de land och de värderingar vi älskar. 

Jag själv spenderade lördagsnatten ombord på en båt. Kryssningen har varit planerad sedan länge och jag hade inte så mycket alls med de hela att göra egentligen. Min bästis bästis kan man säga låg bakom hela iden.
Så det var girls nigth out eller milfs på vift om man hellre vill uttrycka sig så haha

Men jag gjorde något sjuk häftigt, jag stod på ett dansgolv och dansade! HA!
Jag inser att de flesta jämnåriga med mig tycker jag är fett jävla underlig som aldrig har dansat på ett dansgolv ihop tryckt med massa okända svettiga kroppar.
Meeen vad ska jag säga? Jag har så svårt att se charmen med krogen.... Ingen har någonsin förklarat för mig vad charmen egentligen är?

Jag gillar inte att dricka alkohol
Jag gillar inte mycket människor eller små ytor och med risk för att låta gnällig så gillar jag fan inte höga ljud heller.

Men få saker gillar jag så mycket som att dansa till bra musik, dock brukar ju det hända hemma när ingen ser. Men igår kunde jag nästan helt förtränga alla andra jävla människor och bara ha kul. Det låter så banalt att jag nästan själv glömmer bort hur stort det är för mig och vilken total omöjlighet en sådan här kryssning hade varit för mig förut.

När jag kom hem hade min karl bäddat rent i vår säng, så så fort det bara var möjligt tog jag mina barn under armen och gick och la mig. Och här ligger jag kvar... Och jag måste säga att det är väldigt väldigt skönt att vara hemma.

Imorgon börjar påsklovet och Theo ska följa med Tobias till jobbet! Tudor ska till dagis och jag ska spendera dagen på biblioteket.
Men på Onsdag går vi alla på LOV!

Sorg i Stockholm idag...

Hej kära vänner...
Vilken dag. Vilken hemsk tragisk och alldeles alldeles för djävlig dag. Jag tror att jag och många andra med mig har tänkt tanken "vart är världen på väg" idag efter de fruktansvärda dåden i centrala Stockholm idag.

Skräcken som griper tag i hjärtat när man i huvudet går igenom vart alla ens nära och kära befinner sig och de långa minuterna innan man fått bekräftat att alla mår bra.
Idag (lite mer än andra dagar) är jag väldigt glad över att vi bor i skogen, att vi kan låsa in oss i vår bubbla och låssas att världen är en fridfull plats...
Hur berättar man för sin 8 åriga son att världen håller på att slita sig själv i stycken?  Varför mamma? Varför gör dom så?
Jag har inget bra svar...
Någonstans önskar jag att man kunde göra någon skillnad, men egentligen är jag nog inte så hjältemodig som jag önskar... Nej jag vill bara skydda dem jag älskar. Alla ni andra får klara er bäst ni vill.
Småsint? Kanske.
 
Det värsta av allt är väl ändå att vi väntat på detta. Att många runt om i Sverige och världen har räknat med att detta ska hända... Men katastrofen är inte mindre för att den är väntad. Tyvärr.

Färgade även håret rött en gång för alla. Illa vald dag så här i efterhand...

Vi hade en betydligt mindre personligare katastrof tidigare idag när Theos skolsyster ringer mig mitt på dagen. ´Då är Theo hos henne för att en av hans kamrater blivit arg på honom och huggit honom i huvudet med en penna. (??)
Theo var vid gott mod men alla runt honom var väldigt oroliga eftersom han tydligen blött en hel del från huvudet...
Herregud. Självklart vaknar ju moders instinkten med full kraft och jag ville bara åka och hämta honom (och aldrig mer släppa honom ifrån mig). Men han mådde bra efter omständigheterna så han gick hela skoldagen.
 När vi kom hem på eftermiddagen la vi oss i soffan och bara kramades, länge länge.
Och för min inre syn ser jag fortfarande den där lilla värnlösa bebisen som tog mitt hjärta med storm för snart 9 år sedan. Jag kommer inte kunna skydda honom från allt och jag hatar det.
Men det gick bra, dock har jag en känsla av att det där inte är de sista samtalet jag kommer få gällande mina barn som får hjärtat att hoppa över ett slag.

Sedan hör man om attackerna inne i Stockholms city och allt får helt plötsligt helt andra proportioner.
ALDRIG I LIVET att jag släpper iväg honom (eller någon annan) någonstans igen.

Han och Tobias som ska på bio i stan imorgon... Och jag ska på kryssning...
Nej fy, just nu känns det som jag skulle behöva gråta lite för att bli lite mer balanserad i mina känslor.

Vad är det för fel på folk?

Till råga på det fyller min pappa 60 år idag. Vilken jävla dag att fylla 60 på. Den lär ju gå till historien.