Offeciellt semester!

Nu är det fest! Idag gott folk har vi någonting att fira! Och inte bara jag (som snart ska åka utomlands. Nej även ni stackare som blir kvar i detta gudsförgätna land har något att fira!
Idag är det DEN SISTA FEBRUARI!!! Whop whop!! Tycker vi borde införa en folkfest denna dag! Allt för att fira att nu är det över! De två tuffaste månaderna på året är officiellt slut här och nu (nåja om några timmar).
Så jag tycker verkligen ni ska fira när ni kommer hem från jobbet. Unna er en chokladbit, ett glas vin, en extra lång kram eller vad ni än gillar, det förtjänar vi!

Här hemma börjar semester idag när Tobias kommit hem. För mig och Theo blir det ju en del pluggande under semestern också men det kommer kännas som ingenting. Idag var vi och inhandlade några böcker som vi tillsammans ska läsa under semestern.
Är det bara jag som kopplar ihop en solig sandstrand med en bok?

Igår var jag hos min bästie och åt världens godaste middag! Hon visade mig hur man lagar kalkon schnitzel MUMS säger jag bara.
Och efter vi ätit så vi knappt kunde andas så fixade vi i ordning hennes sons rum.
Jag tycker det är super kul att "inreda" så sånt hjälper jag gärna till med! Och så är det en så härlig känsla när man är klar och det är såå fint. Så nu är det bara att hoppas på att hennes son gillar det också.

 
Nu blir det soffläge och invänta pappan återkomst till hemmet <3
Ta hand om er där ute och njut av den sista dagen i Februari ;)

Plugg dag

Hej folket!
Idag gör jag en sak som känns sjukt coolt. Jag pluggar tillsammans med min son!
Helt galet att han blivit så stor att vi kan plugga tillsammans. Förstå hur mycket saker vi kommer kunna göra genom livet.

 Igår när jag pratade med min vän i telefonen så sa jag att Theo fyller 9år i år... Då blev det helt tyst i telefonen och jag förstår varför. Det hisnar onekligen i magen när man återigen inser hur fort tiden går.

Så idag är det alltså våran "plugg dag". Imorgon ska vi åka och införskaffa det sista vi behöver innan resan (en bra bok och astma spray) och jag ska träna. Tror jag lämnar Theo hos mormor annars får han helt enkelt häng med på gymmet. Får man ta med barn på gymmet? haha

Ikväll blir det avskeds mys med bästis som jag kommer sakna galet mycket när jag är borta!

Världens bästa dejt

Hej folket. Nu tänker jag skriva ett sånt där riktigt skryt inlägg. Sådana man ser på insta och FB och tänker att "sådär bra är det ingen som har det, de måste vara fejk"
Men jag tänker att eftersom jag delar med mig av när livet suger så får jag också göra sådana här "skryt" inlägg!

Igår var vi barnlediga, hela huset för oss själva hela natten. Möjligheterna blir oändliga! Vad ska vi göra? Gå ut och äta? Gå på bio? Kanske teater? Gå på spa?
Lite beslutsångest blev det allt. Men så tänkte jag att nummer ett så har vi inte så mycket pengar och nummer två vad är det för mening med ett tomt hus om man inte utnyttjar just det tomma huset?

Så vi bestämde oss för en madrass dejt haha. Ja det är ungefär så snuskigt som det låter.
I början när jag och Tobias träffades så bodde jag själv (varannan vecka) i en lägenhet. 
Den var som många sa "spartanskt inredd" och det enda jag hade att tillgå i säng väg var en gammal och smal stackars 90 säng.
Hur det kom sig från första början minns jag inte men alltid när Tobias kom hem till mig släpade vi fram en stor madrass och la på golvet framför TV:n.
Där spenderade vi sedan våra helger. Ibland gick vi ut för att införskaffa mat eller godis men annars rörde vi oss inte i onödan från madrassen.
Där låg vi och pratade om livet, tittade varandra djupt in i ögonen (fast jag var mest intresserad av hans läppar), tittade på massa film och mycket annat haha

Så igår när jag fick iden så kändes det självklart! Fram med madrassen!
Så vi släpade ut halva vår säng i vardagsrummet, bara det var ett projekt i sig för att inte nämna vad det var kl 00.00 mitt i natten när man skulle få den tillbaks. Haha jag bröt ihop av skratt medan Tobias halvsovande försökte konka iväg med den.

Sedan när han åkte iväg och lämnade Tudde hos farmor och farfar så passade jag på att tända massa ljus, hälla upp godis, blanda ihop dippen, ställa fram och göra fint.
Efter det tog jag en låååång dusch, valde ut min godaste parfym, finaste kläder och smorde sedan in mig med ännu mer väldoftande salva.
Vid det här laget var jag så avslappnad och glad att när jag satte på musik fick jag världens glädje ryck, drogs helt med i musiken och dansade tills jag vart helt andfådd haha
När jag flåsande slutade så tänkte jag att det var tur att ingen sett mig. Sedan kom jag fram till att detta måste vara den stora fördelen med att ha "för mycket känslor" när man mår bra, ja då mår man bra i varje cell av kroppen.

Sen kom äntligen min karl hem. Och jag fullständigt flög på honom haha nästan så jag blev förvånad själv.
Efter det spenderades hela kvällen på madrassen, innan kvällen led mot sitt slut så sa Tobias att det här verkligen hade varit en bra ide.
Och jag kan inte annat än hålla med.
Bästa dejten någonsin.

Är det inte märkligt med förhållanden? För bara några veckor sedan var det verkligen tufft mellan oss...
Jag undrade hur vi någonsin skulle kunna ta oss ur den svacka vi hamnat i.
Min vän sa åt mig att hålla ut. Ha is magen. Det blir snart bättre. Jag ville tro henne men var lång ifrån övertygad.

Igår när jag låg i hans famn och grävde ner min näsa i gropen han har där hans hals möter nyckelbenet undrade jag hur jag någonsin kunnat tvivla?
Han driver mig onekligen till vansinne, och då menar jag verkligen vansinne. Men vad skulle jag göra utan honom? Jag älskar det liv vi har tillsammans och jag älskar den trygghet han ger mig. Och jag älskar att han förstår när min rastlösa själ längtar efter mer. Jag älskar honom.
Hur en sådan fantastisk man bestämde sig för att avguda mig är ett mysterium jag aldrig kommer lösa. Men i hans ögon är jag perfekt och igår njöt jag av det varje sekund.

Dagen vart ju inte sämre av att jag hade ett långt telefonsamtal med min stora son (som i vanliga fall hatar att prata i telefonen). Vi pratade om Egypten och jag strök vår nedräkning på tavlan i hallen. Han är sååå taggad och det gör mig minst lika taggad! Det känns verkligen underbart att ha möjlighet att ta med honom på en sådan här resa!
Sen berättade Tobias att Tudde hade blivit helt till sig av lycka när han fått syn på farfar. Han hade gjort sitt glädje tjut och sedan vägrat att släppa honom.
Då kändes det bra i mamma hjärtat och mitt dåliga samvete lät mig vara för resten av kvällen.

Och mitt under madrass kvällen bestämde sig min vän för att ha "hår panik" och ringde video samtal och grejer. Det var ju ganska underhållande avbrott i romantiken och bjöd på en hel del skratt.
Vi passade även på att rita lite på mina bröst, är nämligen inte helt säker på om jag vill tatuera dem eller inte.

Tobias tog detta på största allvar och medan han satt under sträng koncentration  och ritade på mig tänkte jag: Hur många par går igenom något sådant här?
We are one of a kind (typ) <3

Små syskon och stora syskon

Lördag och sol! Vaknar upp av att bebisen och pappan härjar loss totalt i någon blandning av kull och kurragömma och Tudor bara tjuter av skratt.
De senaste dagarna har han verkligen varit en underbar unge! Sprider bara skratt och glädje omkring sig hela tiden och mitt mamma hjärta suger åt sig precis allt.
 Idag ska han sova hos farmor och farfar och Theo är med sin pappa. Med andra ord är vi helt barnfria hela natten!
Det är ju verkligen lyxigt alltså. Som vanligt får jag en klump i magen när mina barn inte ligger i sina egna sängar och sover men samtidigt är det såå skönt att bara få vara My och Tobias ibland och inte alltid mamma och pappa.
Dessutom blir det så mycket härligare när de kommer hem igen :)

Igår var Tobias lillebror här och åt middag sedan satt vi och pratade till halv 1 (!!) på natten. Jag hade mer eller mindre somnat i soffan när han gick haha
Han är en sådan människa man kan prata med hur länge som helst. Alltid när vi pratar i telefon blir det typ 3 timmar haha och tiden bara flyger fram. Det är mina absoluta favorit samtal, när man är så inne i det man pratar om att tiden försvinner.

Jag vet att jag sagt det förut men jag är så väldigt fascinerad av det här med syskon.
Nästan alla har ju syskon men hela den grejen har liksom gått mig helt förbi tills jag träffade Tobias och hans familj. Ibland är det nästan på den nivån att jag vill stänga in dem i glasbehållare bara för att få studera olikheter och likheter hahaha My den galna vetenskapskvinnan, har en ganska bra klang? Tycker ni inte?

Men det är sjukt häftigt hur de ena sekunden är så lika, låter så lika, beter sig så lika, ser så lika ut för att nästa sekund bli hela olika på alla punkter.
Det är verkligen coolt. De känslomässiga band man har till syskon kommer jag aldrig få uppleva men av det jag hört så är det någon unikt som man inte har med någon annan, på både ont och gott.
Lite avis blir man allt. Dumma mamma och pappa.
Nej faktum är att jag har en halvbror, men vi har aldrig vuxit upp tillsammans. Vi träffades ibland  när vi var mindre och det var ju coolt att veta att han var min bror men vi delade aldrig varken föräldrar eller vardag och då tror jag hela syskon grejen går förlorad.

Man börjar mer och mer märka "syskonen" i Theo och Tudor också. Hur kan det komma sig att det är så roligt att reta sitt syskon? Tudor är inte ens två år men har redan kommit på att det är vansinnigt roligt att retas med storebror i baksätet på bilen (?)
Och trotts åldersskillnaden på 7 år så ska dem ha lika? Får Tudor något så vill Theo ha samma? Och Tudor vill ha allt som alla andra har haha

Och mitt mamma hjärta smälter av kärlek varje gång dom tyr sig till varandra. Varje gång Tudor går och kramar och pussar brorsan godnatt eller när Theo tar upp och tröstar sin ledsna lillebror. Då brukar jag dra mig tillbaka och bara stå och titta på dem.
Mina bebisar.

Jag hoppas dom har varandra resten av livet.
 

Fredags förberedelser

Och vi är i mål!! En hel vecka jobb/förskola
/skola och plugg är avklarad! I Februari månad ej att förglömma.
Nu är man sådär härligt Fredags seg.

Idag har jag handlat det sista till resan. Vad kan en bebis väska innehålla tror ni? Mat, blöjor (massa blöjor) medicin (ifall olyckan är framme) badblöjor och sedan är det proppfullt. Tyvärr Tudor, inga kläder går ner du får leva i blöja två veckor 😉

Hittade massa pyssel böcker som jag tänkte överaska min stora son med på planet. Var 100 tals klistermärke som han kan pilla med!

Som ni ser på första bilden så vill våra katter hemskt gärna också följa med. 

Men dom får stanna hemma med Tobias lillebror som ska bo här för att göra dom sällskap. 

Känns lite märkligt att man bara ska lämna allt i två veckor. 

Men ändå sååå skönt! 

Nu middag med bröderna och sedan en lång härlig natts sömn utan väckarklocka som väcker än i morgon bitti! 

Trevlig helg! 

SKIT väder och SKIT månad

Egypten 7 dagar 21 timmar 55 minuter 13 sekunder 12 sek 11 sek 10...9...8...7
Gissa om nedräkningen hörs högre i mitt medvetande när man vaknar upp till sådant här SKIT väder i den här SKIT månaden i den här SKIT årstiden!

Tror ni jag är lagom sur på min mamma som övertalade mig att vi skulle åka i början av Mars istället för slutet av Februari? Hade vi gjort som jag sa hade det betytt att vi klockan 7 i morgon bitti suttit på ett flygplan på väg bort från den här SKIT snön.
Men nej nu ska vi pulsa oss fram en vecka till innan vi får lägga våra problem bakom oss. Rådet för dagen: Lyssna aldrig på din mamma. (Om din mamma inte är jag, för då ska du alltid lyssna)

Gällde att hålla tungan rätt i munnen när jag körde Tudor till dagis, eftersom vi bor på landet är våra vägar lite förrädiska när det blir sådant här väder ute. Imorse var det minst 4 bilar som åkt av vägen... Man får helt enkelt inte ha bråttom. Att köra 50 km/tim är i snabbaste laget.

Meeen jag måste förvåna er (och mig själv) med att konstatera att det är Onsdag idag, alltså halvtid och hela familjen håller sig på benen! Ingen har blivit så sjuk att vi tvingats vara hemma än!
Det skulle jag vilja likställa med en OS medalj eller nått liknande.
Mer än hälften av årets sjukdagar måste man dra på sig denna gudsförgätna  SKIT månad.

För er som inte lever i Sverige så måste det verka helt orimligt hur mycket tid vi lägger ner på att prata om vädret... Men ni förstår att inget påverkar våra liv som just vädret.
Speciellt den här årstiden. ALLA pratar om vädret. Min sjukgymnast, kiropraktor, föräldrarna på dagis, lärarna i skolan, alla man känner, tanterna i mataffären och dom man pekar finger åt i trafiken.
Ja precis alla blir på ett jävla skit humör den här tiden på året.

Vi nordbor lider brist på värme men framför allt ljus! Man kan praktiskt taget känna hur porerna typ skriker efter solljus. Och värme, gröna gräsmattor, varma sommarkvällar, vårsol, regniga midsommaraftnar, engångsgrill på en strand, solnedgång, jordgubbar med mjölk, första dopet i sjön, båtturer och mycket mycket mer som hör Svensk sommar till.

JAG LÄNGTAR!

När jag kommer hem från Egypten är det 3 veckor kvar till Påsk och efter påsk är det vår och efter våren är det SOMMAR!
Och det bästa av allt, när det är sommar är det en hel evighet kvar tills den här SKIT månaden kommer tillbaks igen!  

En nalles irrfärder

Hej vänner, vet ni vad som precis slog mig? Vi måste vara sjukligt tidigt på Arlanda och med sjukligt tidigt menar jag 05:15 vilket betyder att vi måste åka hemifrån ännu tidigare! Jag hoppas Tudor sover en stund på det där flygplanet!

Jag funderar på att göra ett litet experiment när vi åker. I Theos läsbok som de har i skolan så har klassen det handlar om skickat ut en nalle i världen.
Nallen Maj-Björn har en lapp runt halsen där de bett den som hittar henne att ta en bild och skicka till klassen via mail.

Så jag funderar helt enkelt på att ta en nalle, skriva en lapp och sätta runt halsen och lämna den på Arlanda. Tror ni det funkar?
De värsta som kan hända är ju att man inte får ett endaste svar, känns som det är värt ett försök..

Sååå nu gäller det bara att lyckas sno en nalle från Theos oändliga lager utan att han blir allt för arg på mig hahah

En vanlig Måndag i månaden Vabruari

God morgon god morgon!
Vet ni vad jag hoppas på för denna vecka? Jag hoppas att vi kan lyckas med en hel arbetsvecka utan att behöva vabba! Jag vet att det är ganska höga förhoppningar såhär i Vabruari men man måste satsa högt!

Och eftersom vi åker till Egypten nästa vecka (!!!) är detta våran sista chans att övervinna Februari bacillerna. Inte för att vi vunnit precis. Både jag och Tudor snorar och hostar och Theo har varit vaken halva natten för att han har haft benvärk så inatt sov han i vår säng första gången på evigheter. Tobias immunförsvar leder helt klart denna tävling men skulle inte förvåna mig om han blir tvär sjuk dagen innan vi ska åka. Det brukar ju vara så, när man väl slappnar av får bacillerna fri tillgång att attackera.

Vet ni? Jag har blivit antagen på en kurs till så vad det verkar som så ska jag plugga 75% istället för 25%... Tror ni jag klarar det?
Det är inte helt klart och jag kommer ha en bakdörr öppen så att säga... men det känns ändå dumt att inte ens försöka.

Har precis börjat läsa om klass i sociologin och det är väldigt intressant. Tänk hur olika verklighetsuppfattningar olika typer av människor har. Är det inte fascinerande?
Känns lite skönt att mina sanningar inte behöver vara någon annans men ändock inte vara fel liksom. Det gör det lättare att sluta jämföra sig med andra.
Skulle dock vara spännande att veta hur olik mig jag skulle vara om jag vuxit upp i överklassen haha men det får vi aldrig veta.

Nu ska jag begrava näsan i min lärobok och dricka tee för min hals!

Håll er friska där ute i Februari rusket! Haha nu var jag rolig va? Kan slå vad om att du redan är sjuk ;) 
 Puss!
  

Dejt nigth

Hej folket. Jag är fortfarande tok förkyld. På morgonen när jag vaknar går jag och sätter mig i duschen för att försöka få igång min röst. Helt sjukt... Hur mycket slem kan det möjligtvis finnas i en hals? Så där sitter jag i typ 20 minuter och roar mig med att hosta/kräkas upp gröna slem bollar MUMS!
Efter det kan jag nästan använda min röst igen. Ni kan ju bara ana hur tyst och lugnt det är här hemma nu när jag endast kan viska hahah

Igår vart jag utbjuden på dejt av min man för första gången på evigheter!
Gissa om jag blev glad?! Han hade planerat allt själv och fixat barnvakt utan min vetskap för att överraska mig. Sådant är verkligen som balsam för förhållandet!

Det var så sjukt mycket folk så min vana trogen hittade vi ett ställe högst upp i köpcentrumet där ljudnivån faktiskt tillät min spruckna röst att höras också. Sen satt vi där och kommenterade människor.
- Shit vad smal hon var, sådär smal har jag aldrig varit säger jag varpå min pojkvän svarar som vilken pojkvän som helst hade svarat (som är rädd om sitt liv) 
- Men älskling du är smal. 
- Haha sluta ljug. Jag vet nog att du tycker om tjockisar!
- Nej sluta nu, du är jätte vacker. 
- You are a tjockis lover! 
- So what? Fat people needs love to.

Haha det var inte svaret jag väntat mig och det gjorde hela min kväll. Han är bra söt min karl.

Innan vi skulle åka stod jag framför spegeln och konstaterade att den förkyldning går verkligen ut över ens utseende. Shit hur ska jag någonsin få ordning på det här?

Snacka om att se ut som ett spöke. Men liksom så många gånger förr så blir jag förvånad hur mycket man kan dölja med lite smink.

Lägger ni liksom jag märke till hur huden liksom har blivit säckig på senaste tiden? Och nej jag är bara 26 år gammal så det är inte gravitationen som talar än... Nej det är vintern. Huden liksom skriker efter solljus!

Och på tal om solljus, idag är det bara 10 dagar kvar till Egypten vilket betyder att packningen och nedräkningen nu kan börja på allvar!
Fick hem "simhud" som vi beställt i brevlådan häromdagen och Theo var genast blixt snabb med att lägga sig ner och pröva hur bra man kunde simma med dem haha
Måste säga att jag ser fram emot att byta ut snön mot turkos färgat vatten!

  Nu tror jag att jag ska gå och leta rätt på lite sommar kläder bara därför!
Bye bye

Studieteknik

Hej folket. Idag är det en väldigt förkyld mamma som sitter här framför datorn.
Jag har pluggat i typ en timma och mitt huvud är helt slut. Och fyllt av snor. Massa massa snor.
Nu har jag äntligen fått min första uppgift i skolan och jag fick typ panik. Så jag bestämde mig helt sonika för att sluta titta på den och välja ett bättre tillfälle än när snoret sprutar ut genom öronen.
 Jag är så fruktansvärt duktig på att oroa mig i onödan.

Jag tror iaf att jag börjar hitta tillbaks till min studieteknik. Fy satan vad jag hatade det ordet när jag var mindre. Studieteknik. Får det inte er att vilja kräkas lite?
För mig tog det till sista terminen i gymnasiet att lista ut vad det ens betyder.

Och jag är fortfarande inte säker på vad jag har för studieteknik men det börjar iaf luta åt att jag inte är den snabblärda. Nej nej. Jag måste först läsa några sidor, sedan skriva ner dem med egna ord och efter det fylla i och rita lite med olika färger.
Känns lite som att vara tillbaks på dagis när man sitter och färglägger sina bokstäver...

Men skit samma att det tar typ 1 timma att läsa, skriva och rita 4-6 sidor... Då har min hjärna lyckats ta in vad som faktiskt står.

Är det inte lite märkligt? "vanliga böcker" alltså skönlitterära böcker kan jag läsa 200-300 sidor på en dag om jag fastnar i boken. Jag kan till och med komma ihåg det mesta om den ett halvår senare men ska jag läsa en fakta bok så fastnar inte ett skvatt. Det går in och ut precis lika fort.

För att inte prata om instruktionsböcker! Det går inte. Jag förstår helt enkelt inte. Jag kan sitta med en mening och läsa den om och om igen men nej. Snacka om att känna sig helt hjärndöd. Om någon annan läser och sedan förklarar med andra ord är enda chansen att jag ska förstå.

Gissar att det är där min dyslexi slår till med full kraft.

Men nu ska jag bädda ner mig med en kopp tee och kurera mig och kanske våga mig på min kurs bok om några timmar igen. 



 

SKAM

Nu har även jag fastnat på den omdebbaterade ungdoms serien från Norge. Och jag älskar den!! 

Den är helt fantastisk! På ett litet kick är man tillbaka kastad till den förfärliga men samtidigt härliga tonårstiden. 

I min värld har SKAM verkligen lyckats fånga både charmen och problemen man går igenom under dessa år. 

Men när det helt plötsligt börjar prata om att de som är födda 97 är gamla..  haha ja då är de väl bara att inse att ens glans dagar för längesedan är förbi 😉 

Och som jag älskar det norska språket! Jag måste hitta mig en norsk vän. Halva charmen med hela serien är de norska språket och alla deras roliga ord. Sitter och skrattar för mig själv framför tv.n och försöker härma dem när jag är säker på att ingen hör mig. 

Faktum är att jag aldrig förstått ett smack när en norsk sätter igång och snackar trotts att våra språk är så lika. 

Men nu kom jag på mig själv med att knappt läsa texten när jag såg det sista avsnittet. 

Så nu kan man ju nästan säga att jag kan norska , snacka om överkonsumtion av en serie haha 

Är det bara jag som nästan blev lite små kär i William innan andra säsongen var slut? 

Jag kan ju inte låta bli att låta mina dramatiska sidor löpa fritt när man hittar något sådant här att sätta tänderna i haha 

Sov sött! 

Extra kärlek åt folket

Sommar sommar och sol!!! Nej det kanske var lite optimistiskt men vilket härligt väder vi har idag mina vänner!

Igår hade jag en sådan fantastiskt bra dag och allt började när vi gick ut klockan 7 på morgonen för att gå till bussen och det var LJUST! Inte sådär lite skymnings ljust utan verkligen riktigt riktigt ljust.
Jag vart så genuint lycklig så resten av dagen sjöng jag och dansade fram genom livet!

Jag började plugga igår oxå! Känns löjligt bra så jag passade på att söka lite fler kurser när jag ändå var i farten!

Idag vart båda barnen sjuka så det är väl en härlig vab vecka man har framför sig. Men vi tar en dag i taget och hoppas på det bästa.

Idag är det 15 dagar kvar till Egypten och Theo är redo!

Alla tjatar om alla hjärtans dag och jag blir lika förvånad varje gång de kommer på tal. Den dagen känns helt enkelt mindre viktig i år men jag hoppas alla där ute får lite extra mycket kärlek dagen till ära!

Ångest är ett helvetes jävla skit

Jag ska inte säga att min helg har varit skit för det har den inte. Men den har helt klart innehållit en hel del skit. Men ändock en stor portion av kärlek.

På Lördagen började jag och Tobias bråka. Ett sånt där riktigt praktgräl. Ett sådant man egentligen inte vill berätta för någon om för att man skäms ända in i benmärgen. 
Men jag skriver om det iaf. Jag är färdig med att skämmas över att vara människa. 

Ett riktigt praktgräl alltså...Jag tänker inte gå in på detaljer utan ni får använda er egen fantasi men summan av kardemumman var iaf att han sa en del dumma saker som tvär triggade min ångest. 

Jag har lite luddiga minnesbilder men jag vet att han tog min puls och frågade om han skulle ringa någon av mina vänner och jag fattade inte alls vad han höll på med. Efteråt är det ju uppenbart att jag måste sett riktigt förjävlig ut. 

När jag får panikångest stänger jag in mig. Jag vill vara ensam, jag vill inte att någon sak se mig varken gråta eller hyperventilera. 
Antingen gömmer jag mig under täcket eller i badrummet, ibland lyckas jag andas igenom det och hålla mig kvar i verkligheten och då går det över på några minuter.
Men denna gången ramlade jag verkligen ner i det där svarta hålet. Jag känner när det händer, det är som man känner hur en svart filt läggs över alla ens sinnen och logiskt tänkande och sen är det kört. 
Då har demonerna fritt tillträde till ens allra heligaste innersta och de gör sitt allra bästa för att bryta ner en så fort som möjligt.

Med demoner menar jag mina egna negativa tankar om mig själv. Att jag är sämst. Att ingen någonsin älskat mig. Hur skulle någon kunna älska mig när inte ens mina egna föräldrar inte ens står ut med mig? Jag är världens sämsta mamma som sitter här och hyperventilerar. Jag borde bara försvinna så skulle alla må så mycket bättre. 

Jag förstår att det är svårt för någon som aldrig upplevt detta att förstå eftersom det nästan känns svårt för mig att förstå när jag är i mina sinnens fulla bruk men det är som att hjärnan helt slutar fungera och man är i sina egna mardrömmar. 

Jag får också panik för att jag inte vill dit igen. Jag har spenderat långa perioder av mitt liv i den där dimman där ingens röst hördes högre än mina egna negativa ord. Och jag vill aldrig dit igen.
Jag vet helt ärligt inte hur jag någonsin skulle klara av att må så jävla dåligt igen.

Jag tror att det var en obehaglig påminnelse för både mig och Tobias om hur det var förut.
Jag vet att jag samlade alla mina krafter för att orka vara mamma och följa med min son till förskolan (med sådant ångest påslag att det tjöt i öronen för att någon av pedagogerna råkade titta på mig). Sedan gick jag hem och dog i sängen. Låg i ett mörkt rum ömsom grät ömsom sov för att sedan hålla ihop sig själv så mycket att man kunde gå och hämta honom och vara mamma de timmar som återstod av dagen.
Om grannarna var ute på gården (bodde i radhus) gick jag långa omvägar och smet in i mitt eget hus för att slippa möta dem.

Minns en städdag vi hade ute på gården, jag hade i flera veckor förberett mig tillsammans med min psykolog.
Uppgiften var att ta sig ut tillsammans med Tobias och hjälpa till att sopa grus typ. Jag kunde knappt sova flera nätter i förväg och vaknade av mardrömmar så fort jag somnade.
När dagen väl kom så öppnade jag dörren och hade sedan en av mina värsta ångestattacker. Jag tyckte alla tittade på mig och såg vilken värdelös människa jag var. Jag ringde mamma och hon fick mig efter många om och men att ta mig ut på gården.

Jag minns att jag tittade på min familj, jag minns att vi åkte på semester uppåt i landet och jag vet att jag borde ha älskat varje minut av det. Vi var vid ett vattenfall och jag vet att jag borde ha varit hänförd av den vackra naturen.
Men jag kände ingenting. Det enda jag kunde längta till var att sova.
Theo har alltid kunnat beröra mig hur dåligt jag än mått. Min kärlek till honom har alltid varit oförstörd och det är nog anledningen till att jag aldrig någonsin tänkt på självmord. Han var mitt känslomässiga ankare i en värld jag inte kunde känna av. 
Och utan Tobias vet jag inte hur han skulle haft det dom där åren. Jag väljer att inte tänka på det. Tobias var där och tog hand om oss båda. Det måste varit sjukt svårt för honom att förstå något av de som hände mig under den tiden.

Jag kan fortfarande få ångestpåslag av något så simpelt som att möta en annan människa på gatan men jag har lärt mig hantera det.
Och jag har kommit så långt sedan åren då ångesten styrde hela mitt liv. 

En dag gick det plötsligt upp för mig hur mycket jag missat på grund av ångesten. Att den totalt berövat mig på massa bra saker i livet. Kanske blir jag aldrig av med den helt men det är jag som ska styra den och inte tvärt om. 

Men i lördags så var det den som styrde och inte jag. Jag fick panik, jag såg framför mig år av ångest och fick total panik. 
Mina vänner ringde och ringde men jag ville inte prata. Det är också jag i ett nötskal när jag mår riktigt dåligt vill jag inte prata med någon. Ingen.
Jag vet att jag skrev saker men jag minns inte vad. Dom märkte i alla fall att jag mådde bajs.
Och jag tackar gudarna för att jag har vänner som vet vad ångest innebär och inte bara blir rädda och handfallna.
För innan jag riktigt förstod någonting så låg dom båda i sängen bredvid mig  och spräckte min ångestbubbla. 

Dom hade tydligen pratat med Tobias och kom helt sonika och hämtade mig. Resten av dagen spenderade jag tillsammans med dem och när jag gick och la mig på kvällen var jag så glad och tacksam att jag kunde ha gråtit bara för de. 
Jag är inte ens säker på hur det gick till eller när jag skaffade mig den här typen av skyddsnät. Kanske när jag vågade börja prata helt öppet om ångesten? 
Jag vet inte.
Det jag vet är att det är obetalbart med vänner och familj som finns där när man behöver dem.
Tack för att ni finns där och ruskar om mig när jag själv blir min värsta fiende. 
Jag älskar er. 

Nu är jag på banan igen. Och det är en enorm lättnad att inse att en ångestattack inte förstör hela mitt liv. 
Jag är fortfarande den jag var i Fredags och jag vill aldrig mer fastna i den där svart äckliga brunnen av ångest.

Om någon läser detta och går igenom samma helvete som jag gjorde så har jag nog bara ett råd.
Prata. Prata och prata lite mer. Försök få folk i er omgivning att först vad som händer inom er.
Det finns bara ett sätt att bryta känslan av utanförskap och det är att släppa in andra hur jävla läskigt de än är.

Träningspass från helvetet

Nu har jag haft mitt första riktiga riktiga träningspass! Phuuu säger jag bara. Hela kroppen känns som gelé. 

Jag tog i så jag skakade och började se prickar framför ögonen och då har jag alla maskiner på de lägsta vikterna. 

När en av pensionärerna totalt ägde mig på en balans övning så höll jag på att dö. 

Kroppskontroll noll. 

Men alla måste vi börja någonstans eller hur? 

Min sjukgymnast och jag har dock väldigt kul och skrattar mycket åt min tillfällig oförmåga. Jag bjuder på de.

Gymmet var fullt med de gick bra. Omklädningsrummet är dock väldigt litet så jag hade verkligen ingen lust att klämma in mig där med tanterna. Så de fick bli en turk dusch på toaletten istället 

Jag vet! Fett äckligt att inte duscha efter träning men kom igen. Mitt ångest påslag hade varit så högt i de där Omklädningsrummet att jag skulle varit ännu svettiga när jag kom ut än när jag gick in. 

Ibland får man helt enkelt kompromissa med sig själv! 

Hörni imorgon är det fredag 😊