Otrohet

Senaste veckorna har jag lyssnat igenom ett flertal böcker skrivna av författaren Jojo Moyes. Hon skriver fantastiskt bra och man blir verkligen gripen av det livsöden hon beskriver, men i flertalet av hennes böcker ingår otrohet som ett självklart inslag.

Otrohet är något jag alltid funderat mycket på... Jag har alltid undrat hur människor lyckas leva ett helt liv tillsammans. Det är fascinerande. Men efter jag lyssnat på dessa böcker slår det mig att det kanske är mycket vanligare med otrohet än jag tror? Jag menar vad vet man egentligen om hur andra lever sina liv? Det man ser på Facebook och Instagram är ju sällan hela sanningen.

Vad tror ni? Är vi människor menade att leva hela vårt liv tillsammans med en och samma partner?

Och är det verkligen så att de man inte vet lider man inte av?

Jag har ju alltid hävdat att jag hellre vet hela sanningen än lever i en lögn men samtidigt så förstår jag ju att de är betydligt smidigare att ligga med någon vid sidan om än att bryta upp ett livslång äktenskap.

Kan man gå vidare i ett förhållande efter otrohet?
Personligen har jag så svårt att förstå hur man överhuvudtaget kan se sin partner i ögonen efter att man varit med någon annan...
Men det kanske beror väldigt mycket på hur länge man levt tillsammans och hur stark ens tillit till den andra var innan?

Otrohet är på nått sätt både spännande och äckligt på samma gång. Tanken  på den förbjudna frukten triggar ju igång både det ena och andra och helt ärligt kan jag förstå människor som förlorar sig i stunden.
Samtidigt är det ju sveket med stort S. Det är äckligt och fel på så många nivåer att jag nästan mår illa.

Sen är ju gränsen vid otrohet väldigt individuell, det kan vara en bra sak att diskutera med sin partner då vissa tycker att titta på porr är otrohet medan andra är helt okej med att ens andra hälft strular runt med alla på festen...
Kan bli stora missförstånd.

Så vad tror ni? Är människan monogam?

Jag tror inte det. I grund och botten, om vi bara skulle följa våra instinkter, våra känslor så skulle vi nog hoppa i säng med betydligt fler än en genom livet.
Dock är vi människor ganska gymma på att strunta i våra instinkter och använda hjärnan. Med andra ord tänka steget längre och på så sätt vara trogna.

Det låter väl lite logiskt?

Eller..?